Nextwave: Agents of H.A.T.E.

Istället för att flyttstäda badrummet väljer jag att blogga lite om min nya favoritserie som jag inte ens läst än läst fem nummer av nu - Nextwave. Skaparen Warren Ellis presenterar Nextwave så här:

It’s an absolute distillation of the superhero genre. No plot lines, characters, emotions, nothing whatsoever. It’s people posing in the street for no good reason. It is people getting kicked, and then exploding. It is a pure comic book, and I will fight anyone who says otherwise. And afterwards, they will explode.

Den bilsparkande killen ovan går under kodnamet The Captain (tidigare Captain ????, där ???? tydligen stod för ett otroligt vulgärt ord), begåvad med ett "generic set of special super hero abilities" och enligt beskrivning är han:

... so absurdly strong that he once smacked someone’s spine out through their lungs just by patting them on the back. In his defense, he was extraordinarily drunk.

Despite his name, he is not actually the captain of anything.

Så, hatar du dig själv och livet så ska du inte läsa Nextwave. Vi andra, vi lägger en beställning på Adlibris fortare än kvickt. 116 kr, det har ju till och med du råd med.

Inverterat från slott till koja

Imorgon inleds den helgslånga aktivitet som jag och min sambo valt att kalla Flytten till ny lägenhet - inte helt olik den på bilden nedan. Planera din helg efter detta: Sitt inte och uppdatera din webbläsare med förhoppning om ny hjärnsmälta från Geekporr, låt RSS-läsaren vila, för jag kan i princip 100%-igt garantera att det inte kommer att hända något här förrän efter helgens bravader (och potentiella ryggskott).


PS. Kolla texten under dörren: THE CASTLE KNOWS! Precis som min nya lägenhet.

Att se ut som ett djur #1

Ja! En ny (förhoppningsvis) återkommande inläggsserie i Geekporr: Att se ut som ett djur! Shit, på tiden, jag vet. Här kan vi ju posta i princip vad fan som helst, för nästan alla kan ju se lite djuriska ut, bara man kisar lite. En man med skägg till exempel, ser ju ut som kattunge med en stor människoliknande utväxt i sidan. Hur som helst, vi inleder väl med ett väldigt konkret exempel, närmare bestämt Marvels mindre begåvande men ack så kraftfulla Rhino. Översta bilden visar hur den gamla hederliga Rhino, skapad 1966, hanterar storstadstrafik. I den undre bilden är det den modernare Ultimate-versionen av Rhino som har råkat ha sönder något. Otur.



Skicka gärna tips på vem du vill se i kommande Att se ut som ett djur!

Att få stryk #10

Del 10! Hercules vs. (Robo)Thor! Nog sagt.

(Kanske) världens bästa wallpapers:

Du klickar ju för stora versioner.

Det heter ju Tatsujin

Originalversionen av Truxton alltså, till Sega Mega Drive. Det fattar ju vem som helst. Förutom jag då, som först efter 20 år(!) genom en random googling upptäcker att så är fallet. Jag har redan sagt att det är ett av mina absoluta favoritspel någonsin, men det tål att upprepas: Truxton/Tatsujin är ett av mina absoluta favoritspel någonsin.



Klicka för stora versioner.

Jag ska bara dö först

Pepp? Läs mer här.

Att få stryk #9

Personligen så tycker jag faktiskt inte att Ultimate X-men håller samma höga klass som Ultimates 1 & 2 (har inte köpt/läst Ultimates 3 än), men man får ändå säga att Wolverine i Ultimate-tappning vet hur rakbladsvassa klor ska användas. Om man inte har dem till att hugga händerna av killar med laservapen, vad ska man då ha dem till?

Karaktärsstudie: Gladiator

Som jag nämnt tidigare i mitt inlägg om Emperor Vulcan så ska vi nu ta en närmare titt på killen med mohikanen och den färgglada dräkten - Gladiator. Lite lustigt är att han ju faktiskt har samma exakt frisyr som de romerska legionärernas hjälmar hade, vilka användes i en tid då gladiatorspel inte var helt ovanligt. Slump eller ej? Jag har naturligtvis ingen aning, men det kan ju vara värt att minnas och ta upp som ett potentiellt diskussionsämne när du kommer på att du och din tjej faktiskt inte har något som helst intressant att prata om längre.

Hur som helst, Gladiator är, utöver en man med något tveksam kläd- och hårstil, ledaren av Shi'ar-imperiets elitstyrka Imperial Guard samt en av Marvels fysiskt allra mäktigaste karaktärer. Han anses av många även vara Marvels något ironiska version av Superman (alltså Stålmannen, för dig som envisas med svenska superhjältenamn), då Gladiator, precis som Superman:

1. Är en utomjording.
2. Är i princip hur stark som helst.
3. Kan flyga i ljusets hastighet.
4. Skjuter enerigstrålar med ögonen.
5. Kan blåsa jättekallt och hårt.
6. Är i stort sett osårbar.

Den mest påtagliga skillnaden mellan de båda är att Gladiators krafter i stor utsträckning är beroende av hans självförtroende, vilket gör honom betydligt mer intressant än Superman. I det fall Gladiator skulle börja tvivla på sina förmågor så blir han genast märkbart svagare, medan han är i stort sett oslagbar när han har full koll på läget. Med andra ord ett rätt smidigt sätt för manusförfattarna att hålla en så pass potentiellt övermäktig karaktär i schack.

Annihilation vol. 1, en sorts recension

Volym 1 av samlingen/rymdeposet Annihilation, skriven av Keith Giffen (du vet snubben som skapade Lobo, men mer om honom någon annan gång), landade i min brevlåda i förra veckan, så det är väl inte mer än rätt att jag bjuder på någon sorts recension. Utan att avslöja för mycket av själva storyn så kretsar handlingen kring en handfull av Marvels något mer anonyma rymdkaraktärer - närmare bestämt Nova, Drax The Destroyer, Ronan The Accuser (som jag bloggat om tidigare), Super-Skrull, Quasar och Silver Surfer.

I denna första volym får vi främst följa Drax (som skrotat sitt forna epitet The Destroyer) och rymdsnuten Nova, som efter att ha blivit totalt överkörda av en intergalaktisk förstörelsearmada teamar upp med Quasar (självutnämnd beskyddare av universum) för att 1) klura ut vad som egentligen händer och 2) starta upp en sorts galaktisk motståndsrörelse. Övriga karaktärer gör endast kortare gästspel i den här volymen, så jag antar (och hoppas) att de får mer utrymme i kommande samlingar. I all korthet så håller vår del av universum på att totalt mosas av en till synes övermäktig invasionsstyrka från The Negative Zone, och ovan nämnda karaktärer drabbas alla av detta på olika sätt.

Personligen så tycker jag att Annihilation som story känns väldigt fräsch i jämförelse med många andra amerikanska serier, som ju i ärlighetens namn oftast går ut på att Välkänd Hjälte X måste slåss mot Välkänd Skurk Y. I och för sig inget större fel med det, då både du och jag anser det vara ett vinnade recept, men Annihilation lyckas skapa ett större, låt oss kalla det galaktiskt, perspektiv, och dammar på ett väldigt effektivt vis av, kopplar samman och framförallt nyanserar ett gäng karaktärer som, enligt mig, tidigare inte alls fått det utrymme de faktiskt förtjänar.

Det enda jag kan störa mig något på i denna inledande volym - av 3 - är det något spretiga grafiska intrycket, då de olika episoderna i samlingen är tecknade av flera artister med olika stilar, men i och med att alla håller hög klass så är det inget som egentligen sabbar helhetsintrycket. För min del är volym 2 och 3 av Annihilation givna köp. Det borde de vara för dig också.


Annihilation, både i namn och företeelse.

I am Legend, en sorts recension

Du som följer den här bloggen någorlunda frekvent vet att jag var och såg I am Legend på bio i fredags. Så här i efterhand kan jag konstatera att jag med mina relativt höga förväntningar på filmen, som grundades på handlingen i den litterära förlagan, skjöt mig själv i foten. Filmens handling utgår inte från boken med samma namn, som författades 1954 av Richard Matheson och ofta anses vara en av de största influenserna till dagens zombiefilmer, utan är snarare en remake av The Omega Man från 1971, med Charlton Heston i huvudrollen. Synd, och lite konstigt kan jag tycka, då boken har en så väldigt mycket bättre förklaring till varför huvudkaraktären, Will Smith i det här fallet, egentligen kallas Legend.

Hur som helst, I am Legend är en helt ok film som definitivt har sina adrenalinchockar och nagelbitande stunder, och Will Smith är riktigt bra som den sista människan i New York. Dock, jag kan tycka att filmen använder sig av alldeles för mycket datoreffekter som egentligen inte fyller något egentligt syfte, och det blir lite för mycket actionfilm mot slutet. Om filmen hade hållit samma känsla som den gör under den första halvtimmen, och om storyn, och då framförallt slutet, hade varit mer som boken hade det varit en riktig topprulle. Som den var nu så nöjer jag med att konstatera att det var en helt ok - bitvis faktiskt riktigt bra - film att se på bio, som hade mått bättre av mindre digitalt effektsökeri och lite lägre tempo mot slutet.

Cameron Tiede Canti

I och med att jag för bara några dagar sedan köpte Toby HK:s Game of Death-variant av Canti från FLCL så resonerar jag så att det nog är lika bra att dundra vidare i full fart med konsumtionståget. Har med detta i åtanke bestämt mig för att köpa även Cameron Tiedes (blogg) version av Canti. Har man en vill man ha två vill man ha fler vill man alla. Min senaste tvångstanke kretsar med andra kring att köpa samtliga designvarianter av Canti, men utan att behöva betala 100 dollar för varje variant. Jakten på den grymmaste dealen är, som du säkert håller med om, nästan mer än halva nöjet.

Så, om du (mot förmodan?) skulle råka springa på någon variant av Canti, var inte blyg: Tipsa mig via valfritt kommunikationssätt. Absolut ingen som helst hittelön.

Update: 50 dollar fick jag hosta upp för Cameron Tiedes Canti. Det, min vän, är halva priset. Ebay, i kombination med den svaga dollarkursen, är något av det bästa som Internet har att erbjuda just nu.

Guys, inget bloggande idag, måste dricka öl, äta burgare och se I am Legend. Förundras istället över min första topp-GIF på säkert åtta år. Förundras säger jag!!!

Okänd vinylfetish

Hittade de här små vinylgubbarna på webben någonstans, men minns inte alls var eller vad de hette. Om jag visste så skulle jag nog köpa mig ett gäng. Supergulliga.

Mer Mass Effect och (SE)XBOX360

Kopplat till tidigare inlägg om Mass Effect som en ungdomskorrumperande knullsimulator så sände Fox News för några dagar sedan nedan inslag. Väldigt nyanserat. Inslaget resulterade i att EA nu kontaktat Fox News i ett brev där de tillbakavisar alla påhitt om spelet och ber Fox News att be om ursäkt för inslaget. Artikel här.

"nissen längst fram med svärdet"

På allmän begäran (av 1 person) kommer här en presentation av "nissen längst fram med svärdet" på den här bilden. Mannen med det bistra anletet och den spretiga frisyren lystrar till namnet Korvus och är en medlem av rymdpiraterna Starjammers.

Korvus är ägaren av och den enda som kan hantera the Blade of the Phoenix, ett överdimensionerat svärd som innehåller ett spår av the Phoenix Force, vilket innebär att det endast är Korvus (och hans förfäder innan honom) som kan hantera svärdet - "For any hand but mine, it would be easier to lift a star...", som han själv (enligt utsago) väljer att framställa det.

The Phoenix Force är som du vet den där kosmiska urkraften som låg till grund för 80-talsklassiska Dark Phoenix Saga av Chris Claremont och John Byrne. Om du inte har den blekaste aning om vad jag precis bubblat om men känner dig smått nyfiken på att kanske ta ett första trevande steg in i den amerikanske serietidningsdjungeln så är det Dark Phoenix Saga som gäller för dig. Lycka till.

Emperor Vulcan

Snart, lite oklart när, men snart, så släpps en färsk trade paperback innehållandes X-men-miniserien Emperor Vulcan, där bröderna Summers - det vill säga Scott och Alex a.k.a Cyclops och Havok - tidigare okända lillebror Gabriel, även kallad just Emperor Vulcan, ger sig på och försöker erövra hela Shi'ar-imperiet. Skönt med folk med ambitioner, säger jag. Naturligtvis så hamnar väl valda delar av X-men tillsammans med Starjammers mitt i smeten, och jag kan inte tänka mig att det slutar på något annat sätt än att det blir en enda stor slugfest med plasmastrålar åt både höger och vänster och hela skiten. Nedan finner vi Vulcan (killen med gula ögon och blå mantel) tillsammans med Shi'ar-imperiets egna Imperial Guard. Tjommen med lila hy och mohikanfrippan är Gladiator - mer om honom någon annan gång framöver.

Så, 5 timmar senare

så är Toby HK:s limiterade Canti i Game of Death-tappning (du vet den där klassiska Bruce Lee-mackan där han fightas loss i gulsvart sparkdräkt, den som vi gillar väldigt mycket du och jag) beställd och betald, och jag har återigen lyckats skapa den där lätt fräsande lyckokänslan inombords som endast ett helt spontant inköp av något i praktiken faktiskt helt onödigt kan uppnå. Låt oss kalla det geekeufori i brist på bättre ord.

Det är den här jag alltid velat ha

utan att ens veta om det. 12-inch Canti i vinyl från FLCL, en av mina personliga favoritserier, designad av Toby HK samt limiterad till 200 exemplar i hela världen. Ligger från 70 till 100 dollar plus frakt, men ärligt talat, mellan dig och mig, vad skulle jag annars göra med pengarna? Spara dem?


PS. Han kan stå också.

Mina bästa sökord

Jag gillar Google Analytics väldigt väldigt mycket, mest tack vare att det dagligen fullständigt bombar mig med mer statistik än jag kan ta till mig och behöver. Tänkte att jag idag, i och med att det är måndag och allt, skulle bjuda på några av de bästa sökorden som Google skickat till den här adressen:

- gay dvd fist
- hon hette red star på porrigt
- jag hatar playstation 3
- jörgen kruth får stryk av några killar
- tjejpresent
- wars world kelsey jesus

Och sist, men långt ifrån minst:

- porr

Revoltech Overman King Gainer

Min Overman King Gainer från Revoltech, inköpt i Japan hösten 2006. Riktigt sweet. Undrar när man får åka tillbaka? Kanske kan bli en kortare tripp senare i år om vi har tur. Häng med, det blir grymt!

BIG HERO 6

I och med att jag när ett brinnande intresse för japansk kultur, såväl populärvisuell som litterär och historisk sådan, känns det ju rätt rimligt att det är dags för mig att presentera Japans helt egna superhjälteteam - Big Hero 6. Utöver ett något fördomsfullt teamnamn grundat i dålig japanengelska så består Big Hero 6 bland annat av den före detta X-mannen Sunfire, hans kusin (tillika forna superskurken) Silver Samurai och en handfull andra japanska varianter av den amerikanska superhjältemodellen. Personligen har jag tyvärr aldrig haft möjlighet att kunna läsa något med Big Hero 6, så tips om var det går att införskaffa något mottages tacksamt. Mjau!

Bygg din egen (fullt fungerande) Lancer från Gears of War:

Artikel här och komplett beskrivning här.

Att få stryk #8

Del 8 i Att få stryk bjuder på lite old-school fighting signerat Ms Marvel, som förutom att presentera sig vid namn mitt under pågående fight även spöar Super-Skrull (eller möjligtvis en vanlig skrull, alla skruller ser ju likdana ut) så hårt att det låter som en stad i Polen. Inte illa, om du frågar mig.

Ronan The Accuser

Som jag nämnde i mitt föregående inlägg om mitt senaste serieinköp, Annihilation, så är en av huvudkaraktärerna Kree-imperiets* Ronan The Accuser. Ronan innehar, förutom ett dåligt humör och en tuff hammare, den svulstiga titeln Supreme Public Accuser, där han i princip har obegränsade rättigheter att agera kosmisk anklagare och bestraffare av det mesta som kommer i Kree-imperiets väg. Vi får se vad Ronan ställs inför i Annihilation när den landar i brevlådan. För den som vill veta lite mer om Ronan The Accuser så bjuder jag här på ett gäng kraftfakta, direkt rippade från marvel.com:

Powers:
Can currently adapt his body to survive any hostile environment. Strength-enhancing armor. Generate cold to put certain lifeforms into suspended animation. Render himself 'invisible'.

Weapons:
Can disintegrate/transmute/rearrange matter, absorb/project energy blasts, create 'time-motion displacement fields', and achieve interstellar teleportation, using his universal weapon.

Klicka för stor.

* Mer om rasen Kree någon annan gång. Imorgon kanske.

Annihilation

Senaste seriebeställningen (från Adlibris, som visat sig ha ett verkligt beundransvärt utbud av amerikanska trade paperbacks till verkligt konkurrenskrftiga priser) är rymdantologin Annihilation, där Ronan, Super-Skrull, Silver Surfer och rymdsnuten Nova springer på helknasiga rymdupptåg med taktfasta handklapp och glada tillrop! Eller vad vet jag, jag har ju inte läst den än. Något med rymden är det iallafall, och någon onding med det något avslöjande namnet Annihilus ska tydligen kanske också vara med på ett hörn. Mer om Annihilation när jag läst den och inte behöver ljuga så mycket. Något för både dig och mig att se fram emot med andra ord.


Klicka för superstor version! Nu!

More Virtual orgasmic rape

Kopplat till mitt tidigare inlägg om Kevin McCullough och hans raljerande om lössläppta utomjordiska sexeskapader i Mass Effect så har Penny Arcade nyligen släppt en strip kopplat till detta (klicka för bättre size):



Vidare så har McCullough gett med sig och ber om ursäkt (typ) för sina lögner och (eggande?) fantasier om Mass Effect. Bra gjort, som bekant bränner Gud alla lögnare för evigt över någon typ av himmelsk öppen eld.

Utställning om dataspel

Tekniska museet slår på lördag upp dörrarna för sin nya utställning om dataspel, och jag tycker att vi ska gå dit. Kan du inte i helgen? Ingen större panik, utställningen har öppet ända tills den 19 mars. Läs mer om allt här!

Jehuty

Ett av mina all-time favoritspel till gamla Playstation 2 - som jag totalsvek genom att byta in mot en Xbox360, men det var länge sedan och förhoppningsvis snart glömt - var/är andra delen av Zone of The Enders, producerat av Metal Gear-seriens Hideo Kojima. Utöver en huvudkaraktär med det något originella namnet Dingo och en svincool robot kallad Jehuty så bjöd Zone of The Enders: The 2nd Runner (kort och bra namn) helt enkelt på en hel massa intiutivt kontrollerat rymdpangpang mellan läckert formgivna mechas (Orbital Frames) med svärd, laserkanoner och hundratals missiler. Har du kvar din PS2:a och gillar snabb animerobotaction så rekommenderar jag dig att leta upp Zone of The Enders 2 på närmaste begagnathylla. Eller chippa fanskapet och ladda ned bara, vad vet jag.

Virtual orgasmic rape

Kevin McCullough, med stor sannolikhet en sådan där random amerikansk bibeljockey med ett svärd flammande av moralpredikans heligt kristliga eld och med huvudet så långt uppstucket i sitt eget arsle att han funnit Sanningen, skriver i en krönika - The "Sex-Box" Race for President - på townhall.com om hur Xbox360-spelet Mass Effect förvrider amerikanska tonåringar sexuellt genom sitt ohämmade och omfattande knullinnehåll (ursäkta språket). McCullough skriver:

It's called "Mass Effect" and it allows its players - universally male no doubt - to engage in the most realistic sex acts ever conceived. One can custom design the shape, form, bodies, race, hair style, breast size of the images they wish to "engage" and then watch in crystal clear, LCD, 54 inch screen, HD clarity as the video game "persons" hump in every form, format, multiple, gender-oriented possibility they can think of.

Ok visst, precis alla har ju sin personliga rätt att tycka i princip vad som helst om Mass Effect, och om allt annat också för den delen, men att basera en 2 sidor lång krönika fylld av propaganda för en hårdare spelcensur och totalförbud på rena fantasier om ett spel som man säkerligen aldrig ens varit i närheten av att se (och än mindre spela) känns för mig personligen rätt främmande. Kanske är det så det går till i vuxenvärlden och i lagstiftande idag, vad vet jag? Hur som helst, McCollough fortsätter:

And because of the digital chip age in which we live - "Mass Effect" can be customized to sodomize whatever, whoever, however, the game player wishes.

With it's "over the net" capabilities virtual orgasmic rape is just the push of a button away.

Jag applåderar förvisso ordkompositionen i "virtual orgasmic rape", men ryser vid tanken på hur någon ens kan fantisera ihop en version av Mass Effect baserad på sodomerande av vad som helst, vem som helst, hur som helst. Dock, vid sidan av det komiskt bisarra i alla dessa moralpaniska illusioner är det sorgligaste i allt detta att Kevin McCulloughs sagokrönika läses av ett stort antal lättskrämda och moralborgande individer som i skrivande stund troligen redan börjat jobba på namnunderskrifter och högljudd propagering inför nästa Hem & Skola-möte. Man blir ju mörkrädd för mindre. Geekporr out.

PS. Du kan läsa krönikan i all sin fantasifulla härlighet här. Vissa av kommentarerna går inte av för hackor de heller.

Personligt avbrott

I förra veckan sade jag upp mig från världens sjätte bästa byrå. Kanske inte låter särskilt smart, för dig, men efter många och långa interna diskussioner känns det som rätt väg att gå. Huruvida detta påverkar bloggen på något sätt återstår att se. Mot nya äventyr!

Return of 88

En random bild bara, på grund av dålig fantasi:

Tannhäuser

Då 2008 ser ut att ljusna på brädspelsfronten funderar jag nu på att införskaffa mig ett nytt sådant. I skrivande stund lutar det åt att bli strategi- tillika figurspelet Tannhäuser, som ser ut att ha en sådan där lite lagom attraktiv, smutsig och kaosinfluerad postapokalyptisk världskrigskänlsa som vi aldrig syns trötta på. Den egentliga frågan är väl bara om jag helt enkelt ska impulsköpa Tannhäuser direkt imorgon eller om jag ska bry mig om att läsa några onlinerecensioner först? Några bilder nedan samt mer att läsa om spelet här.

Idag när jag kom tillbaka till jobbet efter en kortare tids frånvaro (för den nyfikne: på grund av någon typ av maginfluensa) låg det ett mystiskt paket på min plats, inlslaget i presentpapper från Kiddyland, en av Tokyos största leksaksaffärer.



Paketet visade sig innehålla ARL-99 Helldiver från Revoltech. Bättre start på dagen får man ju faktiskt leta efter. Jag måste troligtvis börja fylla 30 år oftare.

I am Xbox360 no more

Så, då drabbades även jag av Red ring of Death och en totalkraschad Xbox360. Tusen tack Microsoft. Cirka 15 arbetsdagar innan jag har en ny fungerande enhet. Bu! Tur att jag fick en liten fin Wii i födelsedagspresent då. Tusen tack Nintendo.

Att få stryk #7

Ok guys (och girls), det var ju ett tag sedan vi körde senaste delen av Att få stryk, så den här gången tänkte jag slå på stort och bjuda på en längre våldsyttring från World War Hulk. Nedan ser vi hur en ständigt gammastrålad och otroligt hämndlysten Hulk konfronterar Inhumans kung Black Bolt, som för den oinvigde har förmågan/förbannelsen att krossa städer med minsta, frivilliga eller ofrivilliga, viskning. Bra matchup. Gissa vinnaren.

Truxton

Av någon outgrundlig anledning kom jag idag helt osökt att tänka på ett av mina absoluta favoritspel till Sega Mega Drive: Truxton. Truxton är en vertikalt scrollande 2D-shooter enligt alla standardrecept, dvs fler och fler fiender som skjuter mer och mer skott, varvat med stora rymdbossar och olika vapenpowerups. Ofta kan det ju vara så att spel som du och jag för 10-20 år sedan upplevde som helt fantastiska idag inte alls visar sig vara särskilt mycket att bli uppspelt över på något sätt, men Truxton håller faktiskt än idag fortfarande måttet. Jag tror att scrollande 2D-shooters överlag håller, och fortsättningsvis kommer att hålla, tack vare sitt relativt simpla men ack så lättillgängliga spelkoncept - Skjut precis allt som rör sig så fort som möjligt och bli inte skjuten själv. Längtar tills min snart stundande flytt så att jag (äntligen!) kan få packa upp alla mina gamla konsoler och beskåda dem i all sin nördnostalgiska härlighet.

X-FORCE

I februari är det premiär för första numret av en nygammal X-titel: X-FORCE. X-FORCE i denna nya tappning ska enligt utsago (dvs Internet) bestå utav Warpath, X23, Wolfsbane och Wolverine, och ska fungera som någon typ av black-ops lönnmördargrupp bakom kulisserna. Låter, enligt mig, faktiskt rätt så intressant, om än kanske lite väl kniv- och klofokuserat. Jag själv minns främst X-FORCE som Rob Liefelds anabolastinna och skjutvapenspäckade slagsmålskavald med Cable som ständig (och urtrist) frontfigur under 90-talet, men denna nya version ser faktiskt betydligt mer spännande ut. På papperet iallafall. Vi får väl se vad det blir.

Dirk Garthwaite

Dirk Garthwaite, a.k.a. The Wrecker, bankar i The New Avengers #7 sönder Wolverine, Spiderman och Luke Cage för att sedan attackera Spider-Woman med verbala sexuella trakasserier. Väldigt bra. The New Avengers #7 alltså. Verbala sexuella trakasserier klarar man sig ju oftast rätt så bra utan.


Mer Wrecking Crew här.

Sentinel

Idag denna bakissöndag som det ju faktiskt har visat sig vara äter jag gårdagens gamla chips till frukost och läser nyinköpta volym 15 av Full Metal Alchemist samt den för mig helt okända Sentinel. Efter det gör jag nog inget mer. Möjligtvis anstränger jag mig tillräckligt mycket för att lira ett par vändor Super Mario Galaxy på Wii. Efter det får det vara nog.

Hej ljudbög

Om du skulle införskaffa ett par nya högtalare idag så skulle du köpa de här, från Mini-Gods. Jag också. Och som vi skulle skratta åt det bisarra i det hela, att vi har samma tokiga högtalare, du och jag. Fantastiskt.

30-årspresenter

Gårdagens 30-årsfyllning bjöd utöver sataygrillspett på en riktig kavalkad av väldigt bra födelsedagspresenter från C med familj, som lyckats pricka in i princip alla mina intressen med nedan presentcombo:

På seriefronten så landade Neil Gaimans och John Romita Jr:s Eternals i en stor lyxig inbunden utgåva, väl kompletterad av den superfeta samlingen Ultimate Marvel Team-Up Ultimate Collection (bra namn). Perfekt så här i snöstormstider. I och för sig även lika bra på högsommaren för min del.



I kategorin samlarfigurer så överraskades jag av inte mindre än tre stycken av Joe Ledbetters Finders Keepers (röd get, gul snigel, grön "kattfoting"). Lagom små och väldigt fina.



TV-spelandet främjades av det totala knasspelet Warioware Smooth Moves till Wii (som med stor sannolikhet lär göra sig väldigt bra för spelare med en mindre och/eller möjligtvis större mängd alkohol i kroppen, vilket jag ska testa i helgen) samt ett batteripackladdkit för Xbox360.

2008 fortsätter med andra ord sin redan inslagna och väl vedertagna geekporrsbana, och jag hyser stort hopp och förväntan inför vad som komma skall framöver. Det var ju inte alls så där hemskt att fylla 30 som du sade att det skulle vara. Tvärtom faktiskt. Det här får vi göra om någon gång.