Så. Jag gjorde precis som jag tänkt. Kom hem och läste Ruins utan att ha sett eller läst något annat än omslaget nedan. Med risk för att kanske låta pretentiös och pinsamt insnöad så skulle jag vilja påstå att jag blev smått överväldigad. Ruins målar upp en så dystopisk, nattsvart och hopplös version av Marvels universum att man knappt tror att det är sant. Premissen är enkel: Allt som har med superkrafter och deras ursprung att göra har gått katastrofalt fel i den här alternativa verkligheten. Vi får följa reportern Phil Sheldon (som för den insatte är samma reporter från den betydligt mer positiva serien Marvels, som Ruins är något av en motpol till) när han reser runt Amerika efter sanningen bakom alla de superkraftsrelaterade händelser som gått fruktansvärt fel.
Han möter en patetisk och alkoholiserad liten man med spretig hår och skelett utanpå händerna på en bar, hör berättelser om forskaren som istället för att gammastrålas till en supervarelse förvandlats till en hög levande cancertumörer, och om någon sorts man helt i silver som ska ligga död i omloppsbana runt jorden. Han besöker ett koncentrationsläger för döende Kree-soldater och bevittnar ett självmord där en ung man i skinnjacka sätter eld på sitt eget huvud och kör runt på en mototcykel tills han till slut dör. Med mera. Det finns ingen egentlig röd tråd i berättelsen, utan man får som läsare helt enkelt följa med Sheldon i hans resa genom en verklighet som enligt honom själv av någon anledning känns helt fel. För att sammanfatta så är allt i Ruins rätt hemskt från början till slut. På ett bra sätt.
Ruins är som koncept i princip perfekt rakt igenom, men det är extremt störande att det i mitten av del två byts tecknare. Det är en rätt så radikal ändring, från något som känns som våldsamma akvarellillustrationer till en mer stiliserad och samlad stil. Det sabbar faktiskt en hel del, den smutsiga och obehagliga känslan som lyfts fram och förstärks av de ursprungliga målade bilderna minskar tyvärr en hel del efter bytet. Trist, även om det inte är helt katastrofalt.
Något jag såg när jag googlade lite efter att ha läst klart var att Ruins gavs ut redan 1995. Då detta var en period då jag slutat läsa Marvel så gick det mig och säkerligen merparten av alla andra svenska serieläsare totalt förbi, så det var ju bara ren röta att jag sprang på den här återutgivningen. Kan tänka mig att Marvel valt att göra ett nysläpp av Ruins nu så här 14 år senare tack vare att Warren Ellis på senare år blivit något av en världsstjärna på författarfronten, med en förmåga att förvandla nästan allt hans penna rör vid till tecknat guld. Strategiskt, för det funkade uppenbarligen på mig. Man ska dock inte köpa Ruins och förvänta sig att det känns så där typiskt Elliskt, för jag antar att han inte riktigt hade hittat sitt personliga groove redan under mitten av 90-talet, men det är inget negativt för Ruins del. Det är tillräckligt vridet och flippat som det är, även om Ellis var lite av en rookie när han skrev det.
2009-01-31
RUINS - Dagen efter
2009-01-30
RUINS
Sitter på jobbet och känner hur det kliar i fingrarna över att få komma hem och läsa RUINS av Warren Ellis. Har ingen som helst aning om vad det är för något. Var in hos min lokala seriebutik och kollade om det trillat in någon prenumeration (det hade det inte), bläddrade i nyinkommetlådan och spontanköpte en Marvel oneshot jag hittade. Det enda jag såg var titeln och det målade omslaget med Galactus hängandes till synes livlös i omloppsbana kring någon främmande planet. Det räckte för min del. Det är först här, tillbaka på kontoret fler timmar senare, som jag lägger märke till att det är Warren Ellis som författat det här mystiska dubbelnumret. Har bestämt mig för att inte googla någonting om serien. Jag ska göra som förr, läsa serien hemma utan någon som helst aning om vad jag ska förvänta mig. Vardagsspänning!
2009-01-29
SNIKT vs. SMASH
Efter cirka 1000 års försening är det dags. Ultimate Wolverine vs. Hulk fortsätter och avslutas. Gief.
Läs, titta på bilderna och kissa ned dig.
2009-01-28
Punisher vol. 1 - In The Beginning
Jag var aldrig ett särskilt stort fan av Punisher. Han var för mig den där killen som skulle vara stenhård och ball, men som på grund sin brist på superkrafter alltid kändes lite malplacerad tillsammans med de "riktiga" superhjältarna. Tänkte flera gånger att Punisher skulle funka bättre som karaktär utan alla andra superindivider i samma värld. Det är just det som Garth Ennis gör med Frank Castle i sin helt egen version av Punisher (som gavs ut av Marvels MAX-avelning, som då är "vuxnare" varianter av serietidningar. Grovt språk och mer våld alltså) från 2004. Ennis presenterar här Punisher som en åldrad Vietnam-veteran som trots att han börjar närma sig 60-årsåldern är något av det mest brutala som gått i ett par militärkängor. Punisher är här ingen muskulös trikåkille med en stiliserad dödskallelogo på bröstet. Han är istället en storväxt, ärrad och allmänt otrevlig fd krypskytt och legoknekt som bestämt sig för att på egen hand avrätta alla brottslingar, iklädd kängor, cargopants, trenchcoat och en riktigt elak svart dödskalle-t-shirt. Han är här helt enkelt en gammal elak jävel med en hel hög hårdvara som han inte drar sig för att använda.
Något jag ofta kan störa mig på i vanliga serier är bristen på kontinuitet - det är sällan någon åldras på riktigt, de ligger liksom och loopar och ändras lite då och då för att passa in i samtiden. MAX-varianten av Punisher däremot använder sig av en verklig tidräkning, där Punisher sägs vara född 1950. För min del så ger det hela storyn en verlighetsförankring och en trovärdighet som Marvels serier annars ofta saknar. Storymässigt så bjuder In The Beginning inte på särskilt mycket bakgrundsinfo kring Frank Castle och det han gör, utan kastar istället in läsaren direkt i en extremt väpnad konflikt mellan Punisher, den italienska maffian och CIA. För att sammanfatta hela volym 1 med en mening: Folks huvuden kaskadexploderar efter att blivit sönderskjutna med hagelbössor och maskingevär, och Garth Ennis Punisher måste vara en av de hårdaste seriekaraktärerna någonsin. Det är kanske inte storslagen och fyndig berättarkonst, men det är stenhårt, cyniskt och smutsigt rak igenom. Rekommenderas till alla som inte har något emot huvuden som kaskadexploderar.
2009-01-27
Fallout 3 DLC + "Ny" Xbox-site
Två sköna grejer i samma länk: Info om idag utkomna Operation Anchorage, som då alltså är den nedladdningsbara expansionen till Fallout 3, samt nyligen flyttade och nystylade Xbox360 Fanboy, som nu huserar hos Joystiq. Du klickar nu HÄÄÄR!
Daredevil: The Devil, Inside and Out, vol. 1
Jag jobbar än så länge rätt bakvänt när det kommer till Daredevil, då jag läser Ed Brukares uppföljning till Brian Michael Bendis långkörare innan jag ens läst föregångaren. Bjuder mig själv därför på en hel del spoilers från BMB:s arc, men det får jag väl leva med. Volym 1 av Daredevil: The Devil, Inside and Out är en direkt fortsättning på Bendis avslut, där Matt Murdock gripits och satts i högriskfängelse, misstänkt för diverse olagliga aktiviteter. På Ryker's Island finns av en händelse även Kingpin, Owl, Hammerhead, Bullseye och en hel bunt andra superbrottslingar som Daredevil, både i rollen som superhjälte och advokat, hjälpt att sätta dit. Intrigerna duggar såklart därför tätt, och Daredevil tyr en svartnande tillvaro medan han blir hårt ansatt både från kriminella galningar, fångvaktare och FBI.
The Devil, Inside and Out är en väldigt mörk och tung historia, utan några egentliga ljuspunkter. Känns en hel del som Oz (eller Kvinnofängelset för den som gillar det bättre), men istället för labila sociopater så bjuder Brubaker på labila sociopater med superkrafter. Det är inte många superhjältar som mår så dåligt och hamnar i så många otrevliga och desperata situationer som Daredevil, och det är detta som gör allt så bra. Ser nu ännu mer fram emot att läsa hela storyn som leder fram till den här misären.
2009-01-26
Önskningar och förväntningar 2009
Via Junkultur såg jag att Staffan på Staffars Serier ville se mina önskningar och förväntningar på serieåret 2009, så det kan jag väl bjuda på. Värt att kommentera är dock att jag inte är något renodlat serieproffs som har koll på vad som sker i branschen, så jag kör, som alltid, helt subjektivt. Önskningarna är som sagt önskningar, utan någon som helst verklighetsförankring, och förväntningar är då förväntningar, som inte alls nödvändigtvis återspeglar vad jag tycker är rätt eller bra. Typ så.
Det här önskar jag se hända under 2009:
- Warren Ellis No Hero släpps en gång i månaden och visar sig efter det helt fantastiska och ultrabrutala sista avsnittet vara bland det bästa jag läst.
- Watchmen blir inte bara världens bästa superhjältefilm, utan även en av världens bästa filmer alla kategorier.
- Mark Millars återtåg till Ultimate Avengers, som jag nämnt här, är genomgående minst lika som Ultimates 1 (2002) & 2 (2004).
- War of Kings överträffar både Annihilation och Annihilation: Conquest när det kommer till kosmiska superintriger.
- Mina prenumerationer på Dark Avengers och War Machine visar sig vara väl investerade slantar.
- Del 11 och 12 av mangan Battle Angel Alita: Last Order släpps och avslutar hela serien med flaggan i topp.
Det här förväntar jag mig skall hända under 2009:
- Heath Ledger vinner en postum Oscar för rollen som Jokern i The Dark Knight. Förtjänt eller ej låter jag vara osagt.
- Watchmen blir en ganska medioker film som inte gör särskilt stort intryck på någon. Alan Moore säger "vad var det jag sa" men extra rosslig röst.
- Seriebloggandet får ett litet uppsving, främst tack vare de relativt lyckade filmatiseringarna de senaste åren.
- War of Kings överträffar både Annihilation och Annihilation: Conquest när det kommer till kosmiska superintriger.
- Jag mosar mig igenom 848 sidor Daredevil Omnibus och älskar det.
- TV-versionen av Fables drar ut på tiden, men blir något att se fram emot för 2010.
2009-01-24
Annihilation: Conquest, Book 1
Annihilation: Conquest, Book 1 samlar Annihilation: Conquest - Prologue, Annihilation: Conquest - Star-Lord #1-4, Annihilation: Conquest - Quasar #1-4 och Annihilation Saga, och ingick i min mastodontbeställning från The Book Depository. Conquest utspelas en kort tid efter händelserna i Annihilation (se här, här, och här), där den tekno-organiska rasen Phalanx mitt i återuppbyggandet av galaxen passar på att göra ett move mot totalt herravälde och assimilering av allt levande. Lite fegt, kan tyckas, men effektivt. Book 1 bjuder på två parallella historier: En bra och en dålig. Numren med Quasar (Captain Marvels lillesyrra) och hennes tjej Moondragon (Drax the Destroyers dotter) är faktiskt rätt trista, både visuellt och berättarmässigt. Quasar fightas till och från med Super-Adaptoid (som av någon anledning lierat sig med Phalanx) och Moondragon förvandlas plötsligt till en drake medan de leter efter något/någon som enligt en mystisk källa ska kunna rädda galaxen. Lovande slut dock.
Star-Lord å andra sidan, skriven av Keith Giffen, verkar veta precis hur en slipsten ska dras, för det är så pass bra att det mer än uppväger för Quasars träighet. Star-Lords nummer inleds med ett (enligt mig) i princip felfritt berättarknep: Plocka ett gäng udda individer (från fängelset) som inte tycker om varandra och ge dem uppdraget att tillsammans rädda galaxen. Jag håller tummar och tår för att Book 2 av Conquest är allt som Star-Lord är, och absolut ingenting som Quasar. På bilden nedan finner vi Star-Lords nya "kompisar": Groot, Rocket Raccoon, Deathbird, Captain Universe, Bug och Mantis, och innan storyn är över så kommr du att ha sett en av dem ha ihjäl en av de andra. Det är så bra och snyggt att jag måste gå och läsa det en gång till, nu!
2009-01-23
Antingen så fattar man
och tycker att det är smått fantastiskt, eller så fattar man inte och sitter mest där som ett litet frågetecken.
2009-01-22
Vin Diesel, TV-spelsstjärna
Om jag fick välja så skulle Vin Diesel lägga film"karriären" på hyllan, för att enbart satsa helhjärtat på en framtid som TV-spelsaktör. Det är där han hör hemma, det är ju solklart när man ser trailern för kommande Riddick - Assault on Dark Athena.
Geekporr enligt 118100
SMS till 118100:
Vad betyder geekporr egentligen?
Svar från 118100:
"Geekporr" är ett annat ord för "skräpkultur", som är ett nedsättande ord för populärkultur, kultur som riktar sig till allmänheten. Sammanfattningsvis kan man säga att geekporr är kultur åt allmänheten. Ha en trevlig dag!
Geekporr är kultur åt allmänheten? Jag gillar det!
(Tack till snygg snöskoterreperatör för inspiration)
2009-01-21
2009-01-20
Annihilation vol. 3, en sorts recension
Det var nu ett bra tag sedan jag läste den tredje och avslutande delen av Marvels kosmiska Annihilation-saga, men av någon anledning så blev det aldrig av att jag orkade skriva något om den. Skumt egentligen, då den här finalen är smått fantastisk. Keith Giffen lyckas knyta ihop Nova, Drax, Super-Skrull, Ronan, Quasar, Thanos, Terrax, Starlord, Silver Surfer, Galactus, Firelord och en hel massa andra mer eller mindre mäktiga rymdkaraktärer i en spektakulär final på Annihilus massförstörelseturné genom galaxen. Mäktigt är bara förnamnet, speciellt när Galactus får ett raseriutbrott. Det finns betydligt bättre personer att reta upp än de som på daglig basis äter planeter.
Volym 3 av Annihilation samlar Annihilation #1-6, Annihilation: Heralds of Galactus #1-2 och Annihilation: Nova Corps Files, och om du har något som helst intresse för storskalig action och nästan löjligt självuppoffrande hjälteinsatser så är det svårt att hitta något bättre än volym 3 av Annihilation.
2009-01-19
2009-01-18
Geektest nr. 9:
En hel skock av Spidermans ovänner har samlats för någon sorts firmafest eller liknande, och frågan jag ställer till dig är: Hur många av de 24 elakingarna kan du namnge?
Jag är säker på 20, och har en kvalificerad gissning på en till.
2009-01-16
Rulla bandet!
Ibland så får man faktiskt blogga lite om jobbet här också. Idag till exempel. Tre smått fantastiska dagar i studio den här veckan. Tveklöst den allra smidigaste och effektivaste inspelning jag gjort. Får återkomma med resultatet någon gång under våren.
2009-01-15
Helt ok start för War Machine
Köpte, lite sådär på chans mest för att jag gillar Iron Man och går igång lite på robotar med stora vapen, första lösnumret av nya serien War Machine. War Machine är, snabbt förklarat, Iron Mans polare James Rhodes, som iklär sig en Iron Man-liknande rustning, men med en hel massa mer vapen. En annan skillnad ligger även i det att där Iron Man allt som oftast är en rättskaffens superhjälte så är War Machine, som inte drar sig för att använda den hårdvara han släpar runt på, en renodlad soldat. Mycket skjutande och explosioner alltså. Plus i kanten för det. Det jag gillar med War Machine är att det inte krävs några egentliga bakgrundskunskaper för att komma fort in i handlingen. James Rhodes blir allvarligt skadad/totalt lemlästad i en explosion, och väljer efter det att bli något av en mekaniserad terroristbekämpare som bor i en satellit, där han verkar ha tappat rätt mycket av kontakten med sin tidigare mänsklighet. Låt oss kalla det för cyborgsyndromet. Mörkt, brutalt och rätt tragiskt. Handlingsmässigt är det kanske inget storverk som man får gåshud av direkt, men det är fullt tillräckligt för att jag vill läsa mer, och det är rakt igenom väldigt snyggt och passande illustrerat. Mer War Machine framöver!
2009-01-14
atlasakiba.tumblr.com
Kattungetörst? Häng med oss på atlasakiba.tumblr.com då. Och ja, Akiba är döpt efter en stadsdel i Tokyo. Och var snäll och berätta inte för min sambo att Atlas är döpt efter en roman av Ayn Rand.
2009-01-13
Bra start med War of Kings One Shot
Inhumans (som du ju läst om tidigare, här) är ordentligt uppretade efter att deras kung, Blackagar Boltagon a.k.a. Black Bolt, kidnappats och ersatts med en imitatör av de invaderande skrullerna i Secret Invasion. Väl tillbaka vid rodret tar Black Bolt, tillsammans med sin lätt psykotiska och maktgiriga bror Maximus, en betydligt mer offensiv roll som Inhumans ledare, och inleder något av ett kosmiskt korståg genom galaxen, där de inledningsvis förintar den flyende Skrull-styrkan i ett nafs. Black Bolt och co vrålar sig sedan vidare in i Kree-imperiet och kör av bara farten rakt igenom ett par av Emperor Vulcans Shi'ar-skepp på vägen. I all korthet, Secret Invasion: War of Kings öppnar för en hel massa lovande kosmiska konflikter, och War of Kings som helhet ser ut att kunna bli något utöver det vanliga. Känns lite som Star wars och Battlestar Galactica mixat med superhjältar.
2009-01-12
Serierecensioner
Det har ju blivit ett antal utlåtanden om serier här under de år den här bloggen levt, så det kändes som att det var läge att strukturera lite. En länksamling till samtliga recensioner känns ju inte helt dumt, så without further ado, se högerspalten och nedan:
Geekporrs samlade serierecensioner (och dylikt).
Green Lantern - Rebirth
Låt mig inleda med att lägga ut ett faktum här, rakt på bara: DC Comics har alltid varit och kommer med största sannolikhet alltid att vara ett töntigare alternativ till Marvel. Det är så världsordningen ser ut bara, det är inget att gnälla över. Trots det bestämde jag mig förra hösten för att göra några trevande försök i mörket att ta till mig DC och deras lätt präktiga karaktärer. Blue Beetle var ett första försök som kändes måttligt lyckat. Infinite Crisis var ett annat försök, som jag ärligt talat inte riktigt kunde ta till mig då jag inte riktigt förstod vad som hände. Ett tredje försök, för skam den som ger sig, gjorde jag med Green Lantern, som kan sammanfattas som DC:s variant på Marvels Nova Corps. Galaktiska rymdpoliser alltså. Jag gillar ju rymd, så det kändes väl rätt lämpligt.
Green Lantern - Rebirth är något av en rättelse och en omarbetning av en längre föregående story, där DC valde att låta den populäraste Green Lantern - Hal Jordan - förvandlas till en skurk som förstör hela Green Lantern Corps och slutligen blir ett hämndens spöke. Som jag förstått det tyckte fansen att allt det här var rätt värdelöst och krävde upprättelse. Geoff Johns var mannen som blev tilldelad den smått otacksamma rollen att fixa ihop allt igen. Utan att vara alltför insatt i härvan innan Rebirth så skulle jag vilja påstå att han gjorde ett helt ok jobb med det, samtidigt som han lägger en bra grund för oss som inte kan så mycket/något alls om lanternorna. Visst, det är en hel massa trådar och gästspelande hjältar och skurkar som susar förbi, men i det stora hela så bjuder Rebirth på en riktigt nice comebackhistoria som öppnar för en hel del lovande uppföljningshistorier. Sinestro Corps War till exempel, som jag nämnt i all korthet tidigare. Fint ritat av Ethan Van Sciver är det också. Så, sammanfattningsvis, om du precis som jag bestämt dig för att bredda serievyerna så finns det betydligt sämre ställen än Green Lantern att börja på.
2009-01-11
Minihjältar
Du vet de där automaterna där man matar in ett par mynt och får ut en plastboll med random innehåll? I Sverige är vi ju allt som oftast begränsade till äckliga tuggummin, psykedeliska studsbollar och färgglatt plastavfall, men japanerna, de har som med så mycket annat utvecklat myntautomaterna, eller Gashapon som det själva kallar det, till något av en konstform. Bland en hel del annat så lyckades jag lägga beslag på dessa tre Marvel-miniatyrer när jag var i Tokyo i höstas. 300 yen gick de loss på, vilket då motsvarade cirka 20 kr. Minns just nu inte vad tillverkaren heter, men det är hur som helst något japanskt bolag som gör dem, och de är inte alltför lätta att komma över här i väst. För den som verkligen vill ha ett par skulle jag nog tipsa om lite sökande på Ebay. Personligen skulle jag gärna se att jag kunde utöka min trio med Iron Man och Silver Surfer, så om du sett dem någonstans får du gärna berätta var. Har även en dublett av en av gubbarna nedan, som jag funderar på att lotta ut här någon gång framöver. Håll i hatten!
2009-01-10
No Hero #3, en sorts recension
För dig som kommer ihåg saker så kanske du minns att jag benämnde nummer 2 av No Hero som ett "pratnummer, i princip helt befriat från klassisk superhjälteaction". Bristen på standardaction fortsätter faktiskt även i nummer 3, som inleds med 4 st helt dialoglösa heluppslag som ägnas åt Josh Carvers mardrömshallisar efter att han frivilligt satt i sig superkraftsdrogen FX7 i föregående nummer. Rätt vågat, kan jag tycka, att ägna en rätt stor del av ett lösnummer åt extremt detaljerade (och faktiskt rätt vidriga) psykosscenarier som egentligen inte driver handlingen framåt, men det är nog viktigt att se No Hero som en lång sammanhängande berättelse, som inte tar särskilt mycket hänsyn till att försöka fylla varje lösnummer med sin egen kvot av nyckelhändelser eller action.
No Hero fortsätter vara väldigt bra, och intrigen tätnar hittills mer och mer för varje nummer. Utan att avslöja alltför mycket så visar det sig att någon väldigt mäktig person och/eller organisation gör seriösa ansträngningar för att så effektivt som möjligt utrota alla de supermännsikor som Carrick Masterson skapat, vilket visar sig vara iallafall en av anledningarna till varför han är så angelägen att skapa en ny superhjälte av den frivillige Carver. Den spännande handligen och mystiska intrigen till trots så måste jag ändå erkänna att det skulle sitta fint med iallafall lite mer progress i handlingen och med ett uns mer action i kommande nummer, men det är fortfarande väldigt långt ifrån långtråkigt. Om du ännu inte hoppat på No Hero-tåget så är det banne mig hög tid att du gör det nu, för moderna superhjälteserier blir so far inte mycket mer engagerande än det här. 
Galaxskyddarpaus!
Började läsa samlingsvolym 1 av Guardians of The Galaxy, men tvingade mig att sluta efter första numret. I och med att jag fortfarande inte läst Annihilation: Conquest, som då alltså är uppföljare till strålande Annihilation (läs här och här och hoppas på att jag orkar skriva om avslutande del 3 snart), och som även är den story som leder in till starten av GoTG, så kände jag att jag spoilar lite av handlingen i Conquest om jag hoppar rakt in i GoTG. Conquest är nämligen på väg till mig via post, så GoTG får helt enkelt vila på sängbordet tills jag mumsat mig igenom hela mastiga Conquest.
2009-01-09
Dart Gun!
Har efter drygt 50 timmar Fallout 3 bland annat, med hjälp av en färgspruta, gummislang, skorpiongift samt en leksaksbil, snickrat ihop en pilpistol som visat vara förvånansvärt användbar nu när jag börjat spela upp mig i svårighetsgraderna. Belönande fegtaktik: Titta fram runt ett hörn, skjut tre giftpilar i valfri motståndare, rusa bakåt och invänta långsam förgiftningsdöd. Check! För övrigt är ju hela spelet fortfarande smått fantastiskt. Välproducerat är ett väldigt passande ord. Pepp på snart anländande DLC.
2009-01-08
Handplanta ikväll
Idag har demot för Skate 2 släppts för Xbox360. Bara att ladda hem. Nu! Eller efter jobbet kanske. Kan ju bli hur bra som helst.
Secret Invasion: War of Kings One Shot
För att få en liten försmak av 2009:s kosmiska Marvel-crossover War of Kings så har jag beställt Secret Invasion: War of Kings One Shot, som enligt utsago ska koppla samman nu avslutade Secret Invasion med huvudhandlingen i War of Kings. Rippar Junkultur här:
Grundhistorien i crossovern kretsar kring konflikten mellan Shi’ar och dess kejsare Emperor Vulcan på ena sidan och Inhumans och dess ledare Black Bolt på den andra. Den bygger till stor del vidare på tidigare event som Annihilation och Secret Invasion, men till stor del även på X-men-historierna Deadly Genesis, Rise and Fall of the Shi’ar Empire samt Emperor Vulcan. Crossovern kommer att spänna över tidningar som Guardians of the Galaxy och Nova, samt ett antal miniserier och oneshots. Karaktärer och grupper som X-men och Starjammers kommer dessutom medverka.
Secret Invasion: War of Kings One Shot bör finnas att inhandla i din lokala seriebutik från och med den här veckan.
2009-01-07
848 sidor Daredevil
Tänkte inleda 2009 med lite mer nya serier, så jag tog mig i kragen och fixade en rätt mastig beställning från brittiska The Book Depository. Bland annat 848 sidor tunga Daredevil omnibus av Brian Michael Bendis (som du kan följa på Twitter, här). Lär ta ett tag att ta sig igenom den, men jag återkommer med ett utlåtande när jag väl är klar.
2009-01-06
Jag skejtar igen
Ett par relativt långsamma dagar på kontoret i mellandagarna fick mig att återvända till San Velona och återkommande faceplantande i Skate på Xbox360. Helt oförklarligt att jag inte spelat det sedan börjat av 2008, då det fortfarande är det överlägset bästa skate och kanske till och med sportspelet jag någonsin spelat. Skulle ju vara nice att ha spelat igenom precis hela Skate nu innan uppföljaren släpps den 22 januari, men vi får väl se hur det blir med det. Rätt svåra grejer kvar att göra, och Fallout 3 kryllar såklart fortfarande av supermutanter som måste skjutas.
2009-01-03
Seriepepp 2009
Något att se fram emot under 2009 är förhoppningsvis Marvels War of Kings. Ser på papperet ut att kunna bjuda på riktigt storskaliga kosmiska intriger mellan Emperor Vulcan, Shi'ar, Imperial Guard, Inhumans med flera. POW ZAPP WHAM!
2009-01-02
2009 och vidare
Precis som för exakt ett år sedan så låter vi det nya årets första dag sätta normen för året som helhet. 2009 började så här:
- Vaknade utan baksmälla och åt en korrekt frukost (fil, flingor, ekologiskt solrosbröd).
- Spelade Fallout 3.
- Lunch i form av nyårsaftons rester.
- Spelade Fallout 3.
- Hemmafika med flickvännens kompisar.
- Spelade Fallout 3.
- Spelade Gears of War 2 online.
- Spelade Fallout 3.
- Läste volym 2 av Fables.
- Sov.
