Robotbygge nr. 2, del 2

Byggtid: 2 timmar, 30 min. Fan vad trist det är att bygga ben. En timme tog det att få ihop det första, och då är det ju ett helt ben kvar att bygga. Lite för sliten för att orka mer idag, och i och med att Gears of War 2 släpps imorgon så är det inte omöjligt att det dröjer ett litet tag innan jag återvänder för slutbygge. Vi får se. Nu avslutar vi kvällen med att läsa klart andra samlingsvolymen av Garth Ennis Punisher.

Robotbygge nr. 2

Ny dag, nytt modellbygge. Även denna gång en Gundam-modell i skala 1/144. Typ en tredjedel mer delar i den här modellen än i föregående, så jag räknar väl med att det blir pilligare och lite längre byggtid.

Samma gear som senast.



Byggtid: 30 min. Något som ser ut som en flygplansmotor börjar ta form.



Byggtid: En timme. Flygplansmotorn kompletteras med en arm och en knöl som jag antar ska bli ett huvud.



Byggtid: En timme, 30 min. Flygplansmotor + knöl + arm + arm = i princip halvfärdig robot. Dock en hel massa byggdelar kvar, så jag misstänker att vi kommer att överskrida åtminstone tre timmars total byggtid här. Börjar även känna mig lite ofokuserad och grusig i ögonen, så vi pausar produktionen här och återupptar med stor sannolikhet imorgon. Cliffhanger!

Håll i hatten era jävlar

för ikväll blir det mer robotbygge!!!

Reflektion: Tur att jag inte är singel och behöver hålla upp någon sorts fasad av coolhet och allmän acceptans som efter ett tag oundvikligt krackelerar och lämnar mig missförstådd och ensam. Förvisso omgiven av japanska stridsrobotar i färgglad plast, men ändå ensam.

Var är SVT:s Domo-kun?

I och med att jag sedan jag blev sambo helt frivilligt börjat betala TV-licens så kan tycka, eller nej, kräva, att SVT, precis som Japans motsvarighet NHK, skaffar en precis lika bra, om inte bättre, officiell maskot. Det är det jag vill att mina pengar ska gå till, istället för till någon politiskt jävla korrekt integrations-TV som jag får torr hårbotten av bara jag råkar zappa förbi (Halal-tv, jag syftar på dig!). Nu tänker jag bara helt enkelt luta mig tillbaka här och invänta SVT:s lansering av en maskot som är minst lika bra, om inte om möjligt ännu bättre, än NHK:s Domo-kun.

Kattlåda, limiterad upplaga i 1 ex.

Frasse by Tokidoki.

Geekporr ♥ Akihabara

Efter fyra dagar hemma i ett konstant blött och råkallt Sverige kan jag inte låta bli att återkomma till tanken att bara lämna vardagen vind för våg och emigrera som konstant turist och nördkultursknarkare till Akihabara. Det fanns så fruktansvärt mycket där som jag av någon nu outgrundlig anledning valde att inte köpa med mig hem. Visst, resväskan kanske var full, men vad är det för lam ursäkt egentligen.

Robotech av Revoltech

Som för så många andra i min ålder så skulle jag vilja påstå att inkörsporten till anime och manga i mitten av 80-talet, parallellt med Starzinger, var Robotech, som jag ivrigt fick farsgubben att hyra på Shell-macken så fort de fått in nya avsnitt. Robotech, eller Macross om vi vill hålla oss till originaltitlar, är utan tvekan den serie som ledde in mig på ett än så länge livslångt intresse för de flesta former av gigantiska robotar. Addera till min mechafascination det faktum att Revoltech, en av mina nuvarande figurtillverkarfavoriter, rätt nyligen släppte sina versioner av flera av robotarna från Macross, så känns det rätt självklart att ett par sådana stod högt upp på inköpslistan i Japan. Som du ser nedan så blev även gubbarna själva riktigt nöjda över att få flytta från Akihabara till söder om söder. Såklart.


VF-1A Super Valkyrie (med pickan) och VF-1J Super Valkyrie.

Byggare Bob

10 dagar i Japan resulterade utöver en massa fotografier och konstant värk i fötterna även i ett (större) antal samlarfigurer (eller "gubbar", som vi oftast kallar det). Förra trippen resulterade i att jag slängde min dåvarande sommarjacka för att få plats med en ytterligare robotmodell, men den här resan krävde som tur var inte så pass drastiska åtgärder. Hade nämligen inte med mig så mycket kläder den här gången. Tänkte att jag den här gången i den mån jag har möjlighet och ork skulle dokumentera robotbyggandet här i bloggen, så först ut i den här nya succékategorin blir Gundam-modellen AEU Enact Demonstration Color i skala 1/144. Då den enligt (den japanska) instruktionsboken innehåller minst delar av de gubbar jag inhandlat och inte ser superkomplex ut lär den funka fint som uppvärmning och testbygge.

Förberedelse i vardagsrummet. Utrustning av choice: Liten avbitare samt mattkniv för puts av nyknipsade delar.



Byggtid: 30 min. Första okända kroppsdelen färdig. Antingen så är jag lite ringrostig, eller så har jag bara glömt hur lång tid det tar att knipsa, putsa och montera alla delar.



Byggtid: 45 min. Ytterligare en kvarts pusslande resulterar i någon sorts vingar på den okända kroppsdelen.



Byggtid: 1 timme, 50 min. Den okända kroppsdelen har visat sig vara en torso, och hela köret ser ut att bli någon sorts robot. Kul!



Byggtid: 3 timmar. Rent spontant så känns det ju rätt orimligt att det ska ta över en timme att snickra ihop ett par ben, men så är det tydligen.



Byggtid: 4 timmar. En halv arbetsdag senare står det en färdigbyggd ljusblå plastrobot på mitt vardagsrumsgolv. Inga komplikationer i själva bygget förutom ett par småhack i pekfingret med mattkniven. Klart nöjd med resultatet, gubben är lagom poserbar och ser inte ut som ett modellbygge förrän möjligtvis vid en närmare granskning. Great success!