Final Fantasy-konsert

4 december stämmer Kungliga Filharmonikerna upp i en konsert med musik från Final Fantasy. Turnépremiär i Stockholm. Detta klassas som rätt coolt i min värld. Läs om det här.

Vampyrpepp + Aphex Twin

Vampyrerna - eller vad de nu ska föreställa - i 30 Days of Night ser faktiskt rätt så obehagliga ut. Påminner mig och Aphex Twins videos för Windowlicker och Come to Daddy, regisserade av Chris Cunningham. Flickmännen i Come to Daddy är riktigt mardrömsmaterial. Sjukt läskiga. Sjukt bra.

Star Wars TV-serie

Ja, inte mycket mer att säga om det. Läs mer:

- Wikipedia
- BBC
- Aftonbladet

Annars då?

Jorå, cyklar lite bara.

Vampyrpepp

30 Days of Night. Finns som grafisk novell, roman och snart på bio. Har hört att det ska vara en riktigt bra och läskig vampyrstory, belägen i Alaska. Bäst att ta reda på det själv genom att köpa pocketboken. Senaste vampyrstoryn jag läste var den svenska Låt den rätte komma in. Något av det bästa på svenska jag läst någonsin, alla kategorier. I och för sig inte ett helt rättvisande betyg, då jag i princip aldrig läser något på svenska nu för tiden. Hur som helst, stort plus för fler bra vampyrberättelser.

Att skämmas (och förakta)

SF-bokhandeln i Gamla Stan. Ibland räcker det inte riktigt med onlineshopping. Ibland vill man browsa runt fysiskt, läsa, bläddra, titta, vrida, kanske till och med upptäcka något nytt. Tyvärr måste man alltför ofta göra detta helt omgiven av inte sällan surt osande "ungdomar" med flottigt/flätat hår, flaskbottnade glasögon och någon typ av black metal- och/eller fantasyutstyrsel. Om jag själv inte skulle vara så restriktiv gällande våldsverkan som jag turligt nog är hade jag vid ett flertal tillfällen antagligen/troligen klappat till dessa personer både till höger och vänster i ett utbrott av ren frustration. Frustration framkallad av denna persons frivilliga sociala missanpassning och totala oförmåga till ens ett försök av återhållsamhet när något annat random rollspelsmongo viftar med Christopher Tolkiens "nyutgivna" Tolkien-roman framför näsan på honom/henne. Reaktionen yttrar sig istället på så sätt att den - frekvent blekfeta - tilltalade istället för ett standardiserat Ah, cool - som jag själv säkerligen skulle yttra i det fall jag springer på något som tilltalar något av mina personliga intressen - istället inleder ett infernaliskt studsande upp och ned ackompanjerat av hektisk handklappning á la utvecklingsstörning med tillhörande högljudda tillrop - OHMYGODLEVEL70HUNTERTAURENACTIONFIGUR!!! Varje gång detta sker - och det sker som sagt alltför ofta - önskar jag att personen i fråga samt hans/hennes gäng/guild/klan/whatever helt spontant ska slå i lågor och brinna upp. Något drastiskt kanske, jag vet, men ärligt talat, du önskar ju faktiskt exakt samma sak när du är där.

Men varför hyser jag då detta outgrundliga agg mot denna faktiskt helt harmlösa och fysiskt ambivalenta gruppering? Om jag rannsakar mig själv, vilket sker ibland, skulle jag spekulera i att det kan bero på att jag faktiskt har svårt att förneka ett visst intressemässigt släktskap med dessa osthyade och kängprydda individer. Faktum är ju att jag då och då befinner mig på deras territorium och konsumerar. Kanske är det bara jag som är för intolerant och rädd för det som känns främmande? Kanske är det ingen större skillnad på dem och mig, innerst inne? Eller nej, självklart är det inte så. De är helt enkelt väldigt påfrestande och pinsamma mongon.


EDIT: Det stod något elakt här förut, men då jag anser mig vara rätt så tolerant så har jag valt att ta bort det för att låta dig, som läsare och individ (och god vän?), hitta på din helt personliga bildtext till bilden ovan.

År 1753: HEADSHOT!

1753:

- Gregorianska kalendern (Nya stilen) införs i Sverige. Den 17 februari följs detta år av 1 mars, för att man ska komma rätt med Gregorianska kalendern.
- Västerås slott står nu färdigt efter återuppbyggnaden.
- Kung Adolf Fredrik utses till Svenska Frimurarordens förste höge beskyddare.
- Jonas får 10 achievementpoäng för Too Close to the Sun och Headshot Honcho.

Progressrapport

Första målsättningen: Spela igenom Halo 3 själv på näst svåraste svårighetsgraden. Check. Har även spelat lite multiplayer för att få lite speltid i Hayabusa-threadsen. Sammanfattning av detta i ett ord: Sönderägd. Iallafall bitvis. Trots det är det ändå rätt kul. På bilden nedan har jag blivit mosad så hårt med en Gravity Hammer att huvudet uppenbarligen mosats in i kroppen. Skönt att man kan dö med värdighet.


Klicka för större avsaknad av huvud.