Insändare:

Hej Geekporr! Jag såg nyligen den senaste Hulk-filmen och har två frågor.

1. Hur kommer det sig att det finns en David Banner och en Bruce Banner. Förr tyckte jag det var så kul att jag hette David och jobbade med Banners men nu när hulken heter Bruce är det inte alls lika kul.

2. I slutet av filmen dyker ju Iron Man upp och hintar om ett gäng han håller på och starta. Jag fick känslan av att det kommer att komma en film med Hulken, Iron Man och... ja, vilka mer? Och när?

Tack på förhand och tack för en bra site!

Hej David! Superkul att du skickat e-brev till oss på Geekporr. Vi har såklart också sett Hulk-filmen, och ska efter bästa förmåga försöka ge dig svar på dina frågor.

1. I serieversionen av Hulk så har karaktären alltid hetat Bruce, men när det var dags att ta steget till TV-serie så tyckte Universal att Bruce lät alldeles för bögigt. Därav det desto mer heterosexuella namnet David Banner.

2. Iron Man kommer som sagt in och bubblar något om "Avenger Initiative" och om att bilda någon sorts gäng i slutet av Hulk. Gänget i fråga är alltså Avengers, vars original-lineup i serieversionen består av Ant-Man, Wasp, Thor, Iron Man, Hulk och Captain America. Filmen sägs komma under 2011. Innan Avengers ska det dock göras solofilmer både för Thor (2010) och Captain America (2011).

Så ligger det till David, hoppas det var svar nog på dina frågor.

3pic pwnage

Och vad fan är grejen

med att vi kör runt med en liten bil på mars och klonar saker till höger och vänster medan strömadaptern till min laptop fortfarande är gigantisk och tung som en jävla tegelsten? Det är något som är allvarligt fel med allt det här, det fattar ju vem som helst. Fixa, nu!

85-årsfest vs. feber vs. Babylon A.D.

Spenderade helgen med 85-årskalas i hembyn, feber och halsont i TV-soffan samt nya Vin Diesel-rullen Babylon A.D. på datorn. Ranking enligt nedan, i fallande ordning:

1. 85-årskalas
2. Feber och halsont
3. Babylon A.D.

Låtsasregn

Sitter och inväntar tunnelbanan hemåt när jag av en händelse lyfter blicken från den bok jag läser (Alastair Reynolds) och plötsligt ser en gammal klasskamrat (eller "kamrat", det känns mer korrekt) från min tid som medie- och kommunikationsvetare. Precis som jag så tillhör den forna klasskamraten numera den så kallade "branschen" (vilket jag tagit reda på genom en av de där sporadiska googlingar som vi då och då gör på gamla kollegor, klasskamrater och ytligt bekanta), men utöver det så skulle jag vilja påstå att vi inte har något som helst gemensamt, vare sig nu eller då. Hur som helst, våra blickar möts där i tunnelbanan, i kanske en fjärdels sekund eller så, innan vi simultant låtsas som att det regnar och slår undan blickarna till något annat. Det blir ju så ibland, att man rent reflexmässigt bara försöker ta sig undan, även om man vet att det egentligen är för sent och alldeles uppenbart. Och jag uppskattar verkligen att du precis som jag bara helt sonika mörkar att vi såg varandra. Vi hade ju absolut ingenting att prata om när vi träffades i princip varje dag förut, så jag har väl väldigt svårt att tro att vi helt plötsligt skulle komma på en jävla massa intressanta saker att skvallra om nu. Det hade med all säkerhet bara känts jävligt jobbigt att stå där som två fån och låtsas vara intresserade av varandra medan vi bara vill att tunnelbanan ska komma någon gång (och att vi inte ska åka åt samma håll). Världen skulle vara en bättre plats om alla var lite mer som du och jag. Kallprat är den överlägset största orsaken till utbrändhet, depression, övervikt och tunnhårighet, det har jag alltid sagt. Så, om vi skulle ses någon gång igen framöver, låt oss göra exakt samma sak då igen. Pepp!

Krav och påtryckningar

Fansen hänger utanför min dörr (kära som aldrig förr?) och skriker något om att de "Tycker du ska skriva lite för oss nybörjare inom serievärlden. Vart ska man börja om man vill läsa X-men t.ex? Det finns ju så väldigt många olika tidslinjer/dimensioner/tjohejsan att man är helt vilsen.", och i och med att jag har ett hjärta av spunnet socker och är lika tillmötesgående som ett fnask på finlandskryssing så kör vi väl ett konkret lästips för alla ni n00bs som önskar ta era första trevande steg i superhjältedjungeln:

Ett solklart måste för dig som fått för dig att X-men kanske kan vara en lämplig inkörsport in i ett betydligt tyngre missbruk är Chris Claremonts och John Byrnes Dark Phoenix Saga från 1980. Trots att storyn snart är 30 år gammal så känns den fortfarande förvånansvärt tidlös, och i min mening så är den här tappningen av X-men helt klart en av de coolare, både gällande lineup och attityd. Utan att avslöja alltför mycket av handlingen, som är spännande och smart utan att bli snårigt komplex, så blir X-mens kraftfullaste medlem Jean Grey a.k.a. Phoenix snärjd i en konspiration regisserad av det ondskefulla sällskapet The Hellfire Club, vilket får ödesdigra konsekvenser på såväl lokal som universell skala. Bra från början till slut, ett jävla ös, och i princip helt utan krav på förkunskaper om karaktärer och tidigare skeenden. Om du ska geeka ned dig med superhjälteserier för första gången så är det här ett väldigt bra ställe att börja på.

Lady Magda (Satans lönnmördare)

Led mitt finger i kriget som stunda
Låt mig inte få åka en straffrunda
Giv mig kraft att träffa på (det här) långa hållet
Skänk mig en nolla i protokollet
O, demon av översta skiktet
Lär mig att justera siktet
Låt mig bestiga dig och pallen
Ge mina fiender ett skott i skallen

Valkyria i snön
Skjuter dig i fuckin' lönn
Satanisk våt dröm
Väntar på dig i eviga snön
Jag invokerar den tidigare sagda
Skjutvallens härskarinna - lady magda

Hon är satans hämnare
Ville bara nämna det
Lämnar dig i skam och skuld
Och tar nya vm-guld

Hon är vår drottning
Well can you dig it?
Hon hade två i sista ligget
Sitter vid vår mästares sida
Med gevär och långfärdsskida

Lyssna in dig ordentligt på Sportlov, sveriges vintrigaste svartmetallband, här.

Om jag kunde 3D

då hade det varit jag som hade gjort Zamak här nere. Så är det bara.