Den jul som passerat

Tre dagar efter dopparedagen är jag så tillbaka på kontoret - helt själv. Om ingen sitter och trycker i serverrummet eller är på ett väldigt långvarigt toabesök så är det fritt fram för mig att medelst krumsprång och glada tillrop rusa naken runt kontorslokalerna. Dock, det är ju inte därför vi är, varken du eller jag. På agendan står istället en summering av den jul som gått, ackompanjerat av Alice in Chains första platta på full volym.

Julen 2007 inleddes som ni minns med en mindre smygjul, som utöver Iron Man Hypervelocity bland annat även bjöd på Adios från Tokidoki - och låt mig här dra iväg på ett kortare sidospår: En av mina absoluta favoritdofter måste vara den doft av färsk vinyl som släpps lös när man sådär ivrigt men ack så varsamt öppnar förpackningen för att låta plastvarelsen där inne för första gången möta omvärlden. Fantastiskt. Helt klart en av livets lätt bortglömda njutningar. Men nog om knubbig vinyl och tillbaka till julen.

Min jul spenderades, som sig bör och som den alltid gjort de senaste 29 åren, i Vagnhärad tillsammans med min familj, beståendes av föräldrar, bror, farmor, hund, två katter och en undulat. Trots denna våldsamma mix av däggdjur var julen fridfull, men aldrig händelselös. Utan att bli alltför långdragen och gå in på vem som fick vad och allt det där så nöjer jag mig tillhandahålla nedan korta, koncisa och förvånansvärt precisa betygsättning:

Julstämning: 8/10 - Utebliven snö gör att stämningsbetyget inte kan bli högre, en halvmeter kristallgnistrande snö hade dock inneburit en solklar 10:a.
Julklappar: 10/10 - Med fokus på ny bostadsrätt, spel och personlig hygien var jag mer än nöjd med precis alla klappar. En eloge till 2007 års tomte.
Julmat: 6/10 - Inget fel alls på maten i sig, men då jag ej är något större fan av julbord och den osaliga mix av matsorter som så ofta resulterar i magont blir det inte mer än en 6:a i år.
Julgodis: 8/10 - Överlag en bra mix av kola, chokladaskar, must och kladdkakor, men jag saknade knäcken. Även ett litet minus för den mindre angenäma känsla av plufsighet som nu infunnit sig.