Vägran

Så. Som sagt, 30 år närmar sig, med stormsteg i brist av bättre ord. Fem dagar kvar nu bara. Faktum är att bara tanken på att fler och fler bekanta i min egen ålder helt och hållet syns ha försvunnit in i en av allmänheten förväntad illusion av vuxenhet bestånde av barnafödande, frivilligt bärande av kostymbyxor och en välplanerad hushållsekonomi får mig att vilja hoppa av det här framstormande födelsedagståget i farten. Dock, låt mig klargöra en sak rörande detta, för dig och mig och en gång för alla, genom att sträcka upp ett högaktningsfullt långfinger åt de eventuella förväntningar som kan komma att ställas kring min nya ålder: Mitt första år som 30-åring kommer att bli mitt lekfullaste år någonsin. Köpet av ny bostadsrätt är på intet vis någon typ av närliggande bebisförberedelse eller dylikt, utan innebär helt enkelt att jag efter flytten om en dryg månad kommer att ha mer än dubbelt så stor yta att leka på. Vilket jag lär spendera såväl tid och pengar på att göra. Men nog om åldersnoja nu, jag måste hem för att levla max i Mass Effect.