Geekporr sadlar om

Guys, från och med idag så sadlar vi om Geekporr lite. Just det här utrymmet läggs på is, jag orkar inte hålla på och rodda med Blogspot längre. All action kommer från NU istället att finnas på

Ionas.Tumblr.com

eller om du föredrar

Twitter.com/Geekporr

Jag finns ju även på

SHAZAM.se

för den som gillar comics.

Vi ses där!

Filmpeppmätaren i topp

Forma framtiden!

Gör din röst hörd på Shazam.

Terminator Salvation (spelet alltså)

Filmlicensspel är väl kanske inte direkt kända för sin kvalitet, men jag kan inte låta bli att tycka att det här ser väldigt lovande ut. Kan i och för sig bero på den där stenhårda Terminator-musiken. Da-da-doom-da-doom!

En vanlig dag på jobbet:

I love the smell of rubber in the morning

Height: 7" Width: 13"
Medium: Vinyl
Edition Size: 200
Designer: Supermodifiedstudios

Shazam.se - Upp, upp och iväg!

Det känns som att det ligger rätt i tiden. Seriebloggar ploppar plötsligt upp lite varstans, och intresset för serier syns gradvis ha ökat, såväl i Sverige som internationellt. Kanske är det för att Hollywood fått ur sig rätt bra filmatiseringar sista tiden. Kanske är det för att kvaliteten på serier överlag blivit bättre. Vi vet inte riktigt. Det vi vet är att vi blivit fler och fler som skriver om väldigt liknande saker, och gör därför gemensamt slag i saken. Vi sparkar helt sonika lågkonjunkturen rakt i ansiket och kickar från och med idag igång Sveriges första, största och hårdast gammastrålade kollektiva serieblogg: Shazam.se.

Det vi gör är helt enkelt att skriva om serier, varken mer eller mindre. Det lär bli en mix av recensioner, åsikter, nyheter, diskussioner och nonsens, men vi får helt enkelt se vad det här landar i med tiden. Se oss här till en början lite som din personliga digitala serieassistent. Förhoppningsvis så kan vi kanske tillfredsställa ett behov och fylla en liten lucka i den annars så mättade bloggosfären. Kanske kan vi till och med vara ditt första steg in i ett livslångt missbruk.

Go web go!
/Shazam.se - Jonas, Ferdinand, Johan, Martin

---

Geekporr kommer såklart att hänga kvar här, men från och med idag utan allt seriebabbel. Mindre text och mer nonsens här alltså.

Ida

Jag och vidvinkeln for till hembyn och lekte med min gamla hund.

Army of Two: The 40th Day

Vet inte om jag är ensam om det, men jag tyckte att Army of Two (som jag skrev en lång harang om här) var ett riktigt skönt lir, främst då tack vare det specialutformade coop-läget. Snyggt, brutalt och hjärndött, helt klart med vissa brister, men trots det en riktigt nice spelupplevelse. Kul därför att se och läsa om uppföljaren, som av allt att tyda ser ut att kunna bli ett stort steg framåt. Mer bilder och en wall of text hos Joystiq.

Peggle!

Upptäckte av en slump Xbox Arcade-spelet Peggle, och föll som en fura. Ibland, när man är spelsugen men inte riktigt orkar fokusera på supermutanter, motorsågar, frivoltande fyrhjulingar och väggklättrande, då är färgglada pusselspel som Peggle bland det bästa som finns. Hur fräscht som helst. Bara att ladda hem och testköra. Gratis.

Idag blir det Watchmen!

Blackagar Boltagon

I och med att War of Kings-eventet nu rullar på i full fart hos Marvel så firar vi med en fräck bild på Inhumans kung: Black Bolt!

På kontoret:

Foo Dog

Höjd: 17 cm
Material: Resin
Pris: $44.99

Förboka på Patch Together. Jag har ju varit rätt duktig sista tiden, så köp gärna en åt mig också. Tack på förhand.

No Hero #4, en sorts recension

"det skulle sitta fint med iallafall lite mer progress i handlingen och med ett uns mer action". Så tänkte jag efter att ha läst föregående nummer av Warren Ellis No Hero, som hittills innehållit betydligt mer prat och intrig än klassiskt trikåklätt superhjältande. När vi nu är uppe i del 4 av 7 så switchas en hel del av pratet ut mot action, men det är rätt långt ifrån den typ av superhjälteaction som vi oftast är vana vid. Det handlar snarare om en sorts ångestinducerad våldspsykos med kroppsdelar yrandes som konfetti som resultat. Säga vad man vill om Juan Jose Ryps tecknarstil, men han är verkligen som klippt och skuren för den här typen av överdetaljerade våldskavalkader. Det är definitivt på gränsen till det morbida, men med No Heros genomgående obehagliga känsla så känns det rätt naturligt.

Handlingsmässigt så är den FX7-injicerade hjältevolontären Josh Carver nu inte längre helt övertygad om att det var en särskilt bra idé att ge sig i lag med Carrick Mastersons globala superensemble. Anledningen till Josh tvekan är främst att han istället för att utveckla superkrafter drabbats av ett totalt fysiskt sönderfall. I all korthet så ligger han i en sjukhussäng och tycker (med all rätt) synd om sig själv medan han ser mer och mer ut som en strålskadad zombie. Parallellt med det så diskuterar Masterson och en av hans första lyckade superexperiment - Redglare - vem som egentligen kan tänkas ligga bakom de mord som nyligen drabbat deras superteam, och de landar i beslutet att de trots Joshs "problem" ska presentera honom för allmänheten som Frontlines nyaste medlem.

För min del så tycker jag att den enda nackdelen med No Hero är att det blir rätt stora glapp i handlingen medan man väntar på att nästa nummer ska komma ut. Ellis gör sig ingen som helst brådska i berättandet, vilket såklart är bra, men det känns precis som förut att No hero kommer att fungera mycket bättre som en komplett volym än som lösnummer. I övrigt är det fortfarande väldigt snyggt, spännande och svart humoristiskt.

Geektest nr. 10

Ok, 30 st karaktärer från X-men och deras hangarounds nedan. Flest namedrops vinner. Då min primära X-men-period var i slutet av 80-talet och början av 90-talet så var det främst varianter av den här lineup:en som gällde då, vilket gör att jag för en gångs skull själv kan alla namn. Faktiskt rätt sugen på att kolla in Chris Claremont kommande X-men Forever, som ska vara något av ett återtåg till X-men à la 90-talet.



Bonus: I och med att bilden ska representera X-men under tidigt 90-tal så kan man tycka att det fattas ett par karaktärer som iallafall jag borde kännas rätt givna i den här gruppen. Men vilka tänker jag på?

Bra höjd!

Pure var ju faktiskt ett riktigt kalaslir. Fruktansvärt overkligt, överdrivet och superarkadigt, precis som jag vill ha mina racingspel. Vill man ha verklighetskänsla får man fan ta och ge sig ut i friska luften.

Mitt bidrag

1 - Go to "wikipedia." Hit “random” or click http://en.wikipedia.org/wiki/Special:Random
The first random wikipedia article you get is the name of your band.

2 - Go to "Random quotations" or click http://www.quotationspage.com/random.php3
The last four or five words of the very last quote of the page is the title of your first album.

3 - Go to flickr and click on “explore the last seven days” or click http://www.flickr.com/explore/interesting/7days
Third picture, no matter what it is, will be your album cover.

4 - Use photoshop or similar to put it all together. Preferably in a square format layout, like a nice old-timey vinyl album cover.

Mitt nästa spel:

Lockjaw & the Pet Avengers

Så heter alltså serien som vi ser första numrets omslag till i föregående inlägg. Ingen som helst aning om vad det kan handla om, men lite nyfiken blir man ju. För den oinvigde så är Lockjaw den stora hunden (som för det mesta håller till hos Inhumans), och den lila draken är Lockheed, som X-men-läsare från början av 90-talet säkert känner igen. I övrigt har jag ingen aning. Någon som vet varför en groda klätt ut sig till Thor?

Jaha, vad händer här då?

Dark Avengers #2

Första numret av Dark Avengers var enligt mig en riktigt stark och lovande öppning för Brian Michael Bendis och Mike Deodatos skurkspäckade hjältesamling. Skön mix av ondingar i hjältemaskering, och det känns även väldigt intressant att blanda in två "äkta" Avengers mitt i psykopatmixen. Inte för att den minst sagt smått schizofrene Sentry eller den extremt våldsbenägne och krigskåte guden Ares är de mest stabila och präktiga superhjältarna man kan få tag på, men de passar väldigt bra in Bendis nya Avengers. I nummer två får vi känna på lite mer gruppdynamik än i första numret, och det känns verkligen som att det finns ett nästan outtömligt förråd av konflikter och komplikationer att utforska. Det är laddat och fyndigt, men framförallt underhållande att få se Norman Osborns, aka Iron Patriots, utvalda karaktärer gnabbas sinsemellan. När det kommer till handlingen och själva superhjältandet så är jag själv kanske inte såld på att ha Morgana Le Fey som första motståndare för teamet, men när Sentry helt sonika flyger in och sliter huvudet av henne så är i princip allt förlåtet. Dark Avengers #2 är snyggt, smart och ösigt, och det ska bli spännande att få när och hur allt spårar ur för de nya "hjältarna". För det lär det göra, förr eller senare.

Inför Watchmen, del 2

Premiär 13 mars enligt iMDB, 6 mars enligt officiella siten. Vem har rätt?