Punisher vol. 2 - Kitchen Irish

I och med att jag gillade första volymen av Garth Ennis Punisher så köpte jag även volym 2. Här går Frank Castle från huvudprotagonist och maffiautrotare till något av en bisittare i en trasslig och väldigt våldsam dispyt mellan olika irländska faktioner i Hell's Kitchen. Handlingen med gängkrig mellan irländska amerikaner som bombar och torterar ihjäl varandra är i sig helt ok, men det är lite trist att Punsiher själv får så lite utrymme. Känns mycket som att Ennis, som själv tydligen ska vara irländare från början, passat på att utnyttja sitt författarskap i Punisher för att berätta en annan rätt fristående historia, och bara pusslat in Punshier lite där det passar. Som sagt, volym 2 är helt ok, men jag hoppas det är mer Punisher i volym 3. Tack på förhand.

Något jag blev besviken på i volym 2 var att Lewis Larosa, som illustrerade första volymen, ersatts av någon annan tjomme som inte riktigt når upp till den grova och passande stil som Larosa har. Den här nya killen är inte direkt dålig, men det som är en riktig nagel i ögat på mig är att han ändrat dödskalleloggan på Punishers t-shirt från Larosas stenhårda nytolkning tillbaka den mer klassiska varianten. Man vill ju ha Larosas variant nedan (från volym 1). Eller?

Punisher vol. 1 - In The Beginning

Jag var aldrig ett särskilt stort fan av Punisher. Han var för mig den där killen som skulle vara stenhård och ball, men som på grund sin brist på superkrafter alltid kändes lite malplacerad tillsammans med de "riktiga" superhjältarna. Tänkte flera gånger att Punisher skulle funka bättre som karaktär utan alla andra superindivider i samma värld. Det är just det som Garth Ennis gör med Frank Castle i sin helt egen version av Punisher (som gavs ut av Marvels MAX-avelning, som då är "vuxnare" varianter av serietidningar. Grovt språk och mer våld alltså) från 2004. Ennis presenterar här Punisher som en åldrad Vietnam-veteran som trots att han börjar närma sig 60-årsåldern är något av det mest brutala som gått i ett par militärkängor. Punisher är här ingen muskulös trikåkille med en stiliserad dödskallelogo på bröstet. Han är istället en storväxt, ärrad och allmänt otrevlig fd krypskytt och legoknekt som bestämt sig för att på egen hand avrätta alla brottslingar, iklädd kängor, cargopants, trenchcoat och en riktigt elak svart dödskalle-t-shirt. Han är här helt enkelt en gammal elak jävel med en hel hög hårdvara som han inte drar sig för att använda.

Något jag ofta kan störa mig på i vanliga serier är bristen på kontinuitet - det är sällan någon åldras på riktigt, de ligger liksom och loopar och ändras lite då och då för att passa in i samtiden. MAX-varianten av Punisher däremot använder sig av en verklig tidräkning, där Punisher sägs vara född 1950. För min del så ger det hela storyn en verlighetsförankring och en trovärdighet som Marvels serier annars ofta saknar. Storymässigt så bjuder In The Beginning inte på särskilt mycket bakgrundsinfo kring Frank Castle och det han gör, utan kastar istället in läsaren direkt i en extremt väpnad konflikt mellan Punisher, den italienska maffian och CIA. För att sammanfatta hela volym 1 med en mening: Folks huvuden kaskadexploderar efter att blivit sönderskjutna med hagelbössor och maskingevär, och Garth Ennis Punisher måste vara en av de hårdaste seriekaraktärerna någonsin. Det är kanske inte storslagen och fyndig berättarkonst, men det är stenhårt, cyniskt och smutsigt rak igenom. Rekommenderas till alla som inte har något emot huvuden som kaskadexploderar.