Cherub Rock dominerar med 40%

Metro listar Smashing Pumpkins fem allra bästa låtar i dagens tidning. Tydligen är Cherub Rock så jävla bra att den får två platser på listan. Inte så pass bra att den hamnar först, bara tredje- och fjärdeplats. Stort grattis hur som helst!

Tillägg ett par timmar senare: Såg nu att de även stavat Pumpkins utan p. Pumkins. Snyggt och bra.

Tillägg ett par sekunder senare: Och vad fan är det för stolpskott som skrivit kommentarerna till låtarna egentligen?

Skattepengar = Mini Moose

Du kanske trodde att jag skulle nöja mig med att köpa ett enda seriealbum för min surt förvärvade skatteåterbäring? Självklart inte. För ett par dryga hundralappar införskaffade jag även den kompletta DVD-boxen med Invader Zim. 30 avsnitt tecknade dumheter och komplett nonsens. Uppenbarligen borde jag sluta jobba med Internets för att istället göra kloka investeringar åt främmande människor. Maila eller faxa pengar till mig bara så kör vi.

Människokategorisering, Y/N?

Tord, nyvbliven 08 tillika hardcore videovåldsfantast bloggar idag om vilka typer av människor världen består av, samt vilken fråga du använder dig av för att se vilken kategori du och dina medmänniskor tillhör. Som tur är består världen uppenbarligen endast av tre kategorier av människor, vilket gör testandet till en relativt snabb och smärtfri historia.

I och med att jag rent principiellt är för alla typer av inskränkande kategorisering av mig själv och mina medmänniskor besvarar jag Vilken superhjältekraft skulle du helst ha?-frågan med det självklara svaret:

Telekinesi. Inga konstigheter, miljontals möjligheter.

Helt klart är att det inte under några som helst omständigheter kommer att skrivas något om Star Trek här.

Warhammer 40000 revival?

I tisdags den här veckan, när jag och ett par vänner väntade på att Nine Inch Nails skulle börja sin spelning på Hovet, sprang vi på en av deras gamla World of Warcraft-bekanta. Det visade sig snart att han slutat lira World of Warcraft för över ett halvår sedan, för att istället nu ägna merparten av sin fritid (och ekonomi?) åt Warhammer 40000. Tydligen var han och ett gäng kompisar rätt organiserade i sitt spelande, vilket relativt omgående fick mig att börja fundera på om jag inte skulle plocka fram och fortsätta måla på min redan påbörjade Tau-armé.

Har inte ens varit i närheten av att lira WH40K på säkert drygt fem år, och det kan nog ha varit uppåt ett år sedan jag målade något senast, så nu känns det som om att det kan vara hög tid och bra läge att haka på några som redan är up & running. Rätt så pepp faktiskt. Kanske återkommer framöver med någon typ av foto vilket illustrerar mina något knapphändiga målartalanger.

Speedball 2 - Nostalgiskt sportvåld

Speedball 2, ett av Sega Mega Drives allra bästa spel, kommer enligt rykten till Xbox Live Arcade. Jag påstår, här och nu, att det är det bästa sportspelet någonsin, alla kategorier. Våldsammast också. Samband? Väldigt sannolikt.

Skattepengar = The Ultimates

Helt utan förvarning dök det i veckan upp ett par helt oplanerade tusenlappar på kontot. Tydligen hade jag gjort mig förtjänt av någon slags skatteåterbäring. Trevligt, tänkte jag, vilket det var också, och köpte mig en trade paper back av The Ultimates.

Jag gillar verkligen Marvels Ultimate-linje, som inleddes redan 2001, och den beskrivs i all korthet så här (fritt saxat från Wikipedia):

The tone of the story is widely considered to be darker, more cynical, and more cinematic than most traditional comic books. The Ultimates fight under government authority, often alongside conventional land, sea, and air forces. A prominent theme is the scope and legitimacy of state power, with superheroes - or "persons of mass destruction" as they are described in the series - acting as metaphors for the immense military resources of a modern superpower.

Art déco är det nya svart

Art déco. Konststil från 20-talets Europa och 50-talets Amerika, samt genomgående tema i det snart ankommande och väldigt lovande FPS-strategiliret Bioshock. Riktigt snygg och intressant art direction, för den som vill dra något av en jobbklyscha. Och i dessa dagar, då man kanske inte alltid har så mycket positivt att säga om jobbet, då kanske man vill det.

Mouth of The Architect

Mouth of The Architect med The Ties That Blind. Doom, återigen. Jag glömmer ofta bort det, men jag är evinnerligt tacksam för att ha möjligheten - privilegiet, till och med - att med hög volym få spela vilken musik som helst under arbetstid. Avundas mig.