Moon Knight vol. 2, en sorts recension

Det var med stor förväntan som jag började läsa Midnight Sun, samlingsvolym nr 2 av Moon Knight, alldeles nyinkommen på den lokala serieaffären (Comics Heaven i Gamla Stan, du rules!) och sådär väldoftande som bara nytryckta album kan vara. Volym 1, The Bottom, som jag inte brydde mig om att recensera då Maela redan sagt allt som fanns att säga om den, var ju smått fantastisk i sin mörka beskrivning av Marc Spectors fall och uppgång (nåja) som den möjligtvis/troligtvis hallucinerande - och brutale - hämnaren Moon Knight.

Midnight Sun tar vid där The Bottom slutade - Marc Spector, som kan anses vara Marvels inverterade version av DC:s Bruce Wayne, har återvänt till gatorna för att i rollen som den knogjärnsbeväpnade Moon Knight utkräva hämnd på New Yorks brottslighet, ständigt åtföljd av visionen/hallucinationen av Konshu, den övervåldsuppmuntrande afrikanske hämndguden. Så långt i handlingen är allt väl, Spector är fortfarande rätt ringrostig efter brutna knän och månader av pillerpoppande, och det känns rätt troligt att han snarare är galen än uppfylld av någon hämndlysten gudomlighet. Bra karaktärer och atmosfär där.

Utöver denna lovande grundhandling så är jag besviken på Midnight Sun. Ett antal gästpel (Spiderman, Punisher, Captain America, Iron Man) kommer och går utan att egentligen tillföra något överhuvudtaget och känns mest som ett försök att knyta an Moon Knight till Marvel-hjältarnas pågående Civil War. Trist. Parallellt med detta så söker en lemlästandet seriemördare Moon Knights uppmärksamhet, men även om grundidén till denna nya story är helt ok på papperet så sjabblas allt bort i en rörig historia om cyborger och Spectors föredetta sidekick tillika nemesis son. Trist igen.

Det allra sämsta med Midnight Sun är trots allt inte handlingen, som i grunden fortfarande är bra, utan det faktum att den för Moon Knight helt perfekta tecknaren David Finch lämnar serien efter de inledande två kapitlen, för att ersättas av någon Finch-imitatör som inte alls når hem, som i sin tur lämnar över till två andra tecknare. Trist! Moon Knight Midnight Sun är inte värdelös, men tillräckligt misspeppande för att jag inte ska känna något större sug efter fortsättningen.