Geekporr. Porr för vissa. Geek för andra.

2009-02-28

All Star Superman, vol 1

All Star Superman är ju en nästan sorgligt löjlig titel på en serietidning, eller hur? Vadå All Star? Bara det borde ju inneburit att jag hade hållit mig undan från den här samlingsvolymen, särskilt som den då ju även handlar om Superman, den kryptoniske moralpredikanten från yttre rymden. Så varför gick jag då och spenderade mina surt förvärvade slantar på en samlingsvolym som jag rent logiskt inte borde gilla? För det första så kan det ju då och då vara nyttigt att försöka motbevisa sina fördomar och på sätt bredda sina vyer. Har jag hört. För det andra så har jag inte kunnat undgå att se/höra hur bra recensioner All Star Superman fått i stort sett överallt. Ska tydligen ha vunnit ett par priser också, så då får man väl anta att den måste vara rätt ok, trots allt. Kort historia ännu kortare, jag köpte den efter jobbet och läste den.

All Star Superman, författad av Grant Morrison och illustrerad av Frank Quietly, lanserades i 2005 med syfte att "restore Superman to his pre-eminent place as the greatest super-hero of all". För att göra detta så fick Morrison i princip fria tyglar att göra vad han ville med Superman, och totalt bortse från allt annat knas som DC blandat in honom i under de senaste 60 åren. Grundstoryn är fortfarande samma - baby flyger från ett exploderande Krypton, landar hos ett par i Smallville och växer upp för att bli Clark Kent aka Superman etc etc - men i övrigt så har All Star Superman egentligen ingenting överhuvudtaget att göra med DC:s övriga kontinuitet. Perfekt för min del alltså, som bara precis nyligen börjat skrapa på DC-ytan via Green Lantern.

Morrisons Superman är här mäktigare än någonsin, på gränsen till allsmäktig. Den enda egentliga referensen som ges är att han kan lyfta mer än 200 triljoner ton, men inte ens det verkar vara hans övre gräns. I vanliga fall hade antagligen den här övermäktigheten känts rätt trist, men med Morrisons berättande så känns det istället helt rätt, mycket tack vare att man redan i början av serien får reda på att Superman kommer att dö. Vill inte gå in alltför mycket på handlingen här, men kan sammanfatta allt med att Morrison och Quietly lyckas knyta ihop flygningar genom solen, en Ultra-Sphinx, tidsresande Atlas och Samson, en dödsdömd Lex Luthor, svart kryptonit, Superman Squadron, stålhunden Krypto, en begravning och mycket mer, och allt känns bara helt självklart från början till slut. Jag skulle vilja påstå att Morrison och Quietly plockar ut allt som varit bra med med Superman genom åren, bakar ihop allt det till sin egen helt nya lilla stålkaka, och kommer i slutänden ut med något som är ännu bättre. Kanske låter lite fånigt, men man blir faktiskt rätt glad av att läsa All Star Superman.

2009-02-27

PROTECT SPACE!

Gåtan:

Asiatisk stadsdel med samma namn som en av mina katter?

2009-02-26

Dante's Inferno

I brist på God of War för Xbox så är det väl det här man ser fram emot.

2009-02-25

Ge mig den här och jag är din för evigt

2009-02-24

Emperor Vulcan

Med förhoppning om att Emperor Vulcan skulle vara lika bra som Ed Brubakers 12-numriga epos (ja, vi säger att det är ett epos) The Rise and Fall of the Shi’ar Empire var jag rätt peppad när jag och kattungarna kurade ned oss i soffan med en nyanländ TPB. Katterna verkar dock lida av koncentrationssvårigheter och lämnade snart läsandet för att istället sitta och stirra i väggen ett bra tag innan de plötsligt bestämde sig för att rafsa upp all bäddning i sovrummet. Så här i efterhand kan jag nästan önska att jag hade hängt på.

Grunden för Emperor Vulcan, författad av Christopher Yost (som jag inte är särskilt bekant med), läggs i X-Men: Deadly Genesis, även denna av Brubaker, där han introducerar Vulcan aka Gabriel Summers som den förlorade tredje brodern till Alex och Scott Summers, det vill säga Havok och Cyclops. Som du ju såklart minns så var jag måttligt förtjust i Deadly Genesis, men i och med att den ledde fram till ovan nämnda The Rise and Fall... så var allt i princip förlåtet. Hur som helst, som titeln avslöjar så har Vulcan då till slut lyckats sno åt sig positionen som kejsare över Shi'ar-imperiet, medan brorsan Havok tillsammans med en samling x-polare, resterna av Starjammers och en hop Shi'ar-rebeller plottar för att avsätta Vulcan från tronen. Så långt är allt väl.

Det första jag stör mig på med Emperor Vulcan är illustrationerna. Billy Tans fräna omslag, som du kan se här ovan/nedan, känns nästan som falsk marknadsföring när man börjar läsa och konfronteras av Paco Diaz lätt utvecklingsstörda karaktärer. Svårt att sätta fingret på vad det är som känn så fel, men tror att det handlar om hans proportioner och perspektiv. Miljöer, skepp och utomjordingar ser oftast helt ok ut, men så fort någon karaktär man tror sig känna igen är med så blir man mest bara sur för hur förvrängda och fel de ser ut.

Dock, en något bristande tecknarstil kan ju förlåtas tack vare en mästerlig historia. Så är det tyvärr inte här. Emperor Vulcan slutar i pincip på exakt samma sätt som det börjar, med Vulcan som kejsare och Havok och co som kämpande underdogs. Allt som händer däremellan känns därför mest som utfyllnad som inte påverkar någonting. Visst, det blir en del fightande fram och tillbaka mellan de olika faktionerna, och det är ju rätt fräckt när en nyintroducerad rymdras använder custombyggda stjärnor för att bränna sönder planeter och annat det inte gillar, men i det stora hela känns de mot slutet smått platt. Hoppas på att Vulcan och hans entourage skärper till sig under pågående och kommande War of Kings.