atlasakiba.tumblr.com

Kattungetörst? Häng med oss på atlasakiba.tumblr.com då. Och ja, Akiba är döpt efter en stadsdel i Tokyo. Och var snäll och berätta inte för min sambo att Atlas är döpt efter en roman av Ayn Rand.

Tillbaka

efter några dagar i hembygdens lugn. Julen får (som alltid) 5 av 5. Sitter nu nyligen hemkommen och försöker slita mig från Fallout 3, som känns extremt lovande. Postapokalyps är aldrig så passande som efter en redig dos hemtrevlig julstämning.

GOD JUL!

1 dag kvar:

2 dagar kvar:

Om tre veckor

kommer den här skålens trötta kattunge att vara utbytt mot mina pengar.

Urania!

Min sambo var och klippte sig igår (fint!). Frisörskan var uppenbarligen en väldigt kompetent tjej med superhjältinnenamnet Urania. True story!

Maru8 / Maruhachi / Eight ball

Vissa dagar, typ som den här faktiskt, då vill man mest bara bli plötsligt utsatt för någon sorts kosmisk strålning med resulterande superkrafter och spontant teleportera sig till Maruhachi i Shibuya. En iskall stor stark inhemsk öl och en skål dubbelfriterad ost hade ju suttit lite som käftsmäll som läget är just nu.

Och vad fan är grejen

med folk som bara för att det kanske någon gång kommer ut att man gillar serietidningar direkt antar att man rusar till närmaste Pressbyrå och köper alla tillgängliga nummer av Fantomen, Bamse och Agent X9? Lite som om att jag skulle tro att du älskar My Chemical Romance bara för att du på Facebook listar ett av dina intressen som musik. Eller hur!?

Uppåt och nedåt Kungsgatan

Strax efter tre på eftermiddagen, Kungsgatan, Stockholm.

Håll i hatten era jävlar

för ikväll blir det mer robotbygge!!!

Reflektion: Tur att jag inte är singel och behöver hålla upp någon sorts fasad av coolhet och allmän acceptans som efter ett tag oundvikligt krackelerar och lämnar mig missförstådd och ensam. Förvisso omgiven av japanska stridsrobotar i färgglad plast, men ändå ensam.

Kattlåda, limiterad upplaga i 1 ex.

Frasse by Tokidoki.

Det blir alltid värre framåt natten(?)

Om jag hade vänt mig om och plåtat åt andra hållet så hade vi sett min lägenhet, men vi ser ju både du och jag att så inte är fallet den här gången.

Och vad fan är grejen

med att vi kör runt med en liten bil på mars och klonar saker till höger och vänster medan strömadaptern till min laptop fortfarande är gigantisk och tung som en jävla tegelsten? Det är något som är allvarligt fel med allt det här, det fattar ju vem som helst. Fixa, nu!

Låtsasregn

Sitter och inväntar tunnelbanan hemåt när jag av en händelse lyfter blicken från den bok jag läser (Alastair Reynolds) och plötsligt ser en gammal klasskamrat (eller "kamrat", det känns mer korrekt) från min tid som medie- och kommunikationsvetare. Precis som jag så tillhör den forna klasskamraten numera den så kallade "branschen" (vilket jag tagit reda på genom en av de där sporadiska googlingar som vi då och då gör på gamla kollegor, klasskamrater och ytligt bekanta), men utöver det så skulle jag vilja påstå att vi inte har något som helst gemensamt, vare sig nu eller då. Hur som helst, våra blickar möts där i tunnelbanan, i kanske en fjärdels sekund eller så, innan vi simultant låtsas som att det regnar och slår undan blickarna till något annat. Det blir ju så ibland, att man rent reflexmässigt bara försöker ta sig undan, även om man vet att det egentligen är för sent och alldeles uppenbart. Och jag uppskattar verkligen att du precis som jag bara helt sonika mörkar att vi såg varandra. Vi hade ju absolut ingenting att prata om när vi träffades i princip varje dag förut, så jag har väl väldigt svårt att tro att vi helt plötsligt skulle komma på en jävla massa intressanta saker att skvallra om nu. Det hade med all säkerhet bara känts jävligt jobbigt att stå där som två fån och låtsas vara intresserade av varandra medan vi bara vill att tunnelbanan ska komma någon gång (och att vi inte ska åka åt samma håll). Världen skulle vara en bättre plats om alla var lite mer som du och jag. Kallprat är den överlägset största orsaken till utbrändhet, depression, övervikt och tunnhårighet, det har jag alltid sagt. Så, om vi skulle ses någon gång igen framöver, låt oss göra exakt samma sak då igen. Pepp!

Så var det måndag igen då

Lördagen i genomsnitt

5 timmar av nya Viva Piñata: 5 av 5
At The Gates på Debaser: 5 av 5
Lördagen i genomsnitt: 5 av 5

Återstår om söndagens katthems- och efterföljande biobesök (Wall-E) når samma höjder. Känns rätt svårslaget just nu.

Hett piss del 2

Ganska så exakt så här utspelade det sig när de vägrade ge mig mitt Piñata, fast jag hade inte ju manteln på mig då såklart (kom ju som du säkert minns direkt från jobbet). I övrigt är det nog som jag minns det rätt ordagrant. Som sagt direkt efterföljt av den där strida strömmen av hett piss rakt i ansiktet.

Hett piss

Gick glad i hågen och med solsken i blick efter jobbet för att hämta upp nya Viva Piñata, men blev istället för färgglada godisdjur bjuden på en strid ström av hett piss rakt i ansiktet! På grund av någon sorts terroristdåd (antar jag) hade leveransen gått fel, och alla exemplar var slut. Jävlar. Vad ska jag nu göra hela dagen imorgon? Umgås med någon? Nej precis, skulle inte tro det. Fan.

Rätt nice lördag, minst sagt

Spenderade lördagkvällen hos min vän och före detta kollega (R.I.P. Hårdrocksrummet) Jimmy, och förutom lasagne, bärs, ostbågar och en massa katt- och hundgos så kom jag hem med 7 nya TV-spel: Battlefield: Bad Company, Viking: Battle for Asgard, Tabletennis, The House of The Dead 2 & 3, Quake Wars, Nights: Journey of Dreams och Battalion Wars 2. Svårt att toppa det om man ska bjuda tillbaka.