Vi borde köpa gardiner

konstaterar jag nu när jag kollar på bilden av min nyanlända fjärde Canti.

Young Avengers, vol. 2, en sorts recension

Har under relativt lång tid, kanske två månader eller så, tänkt att jag ska slänga ihop någon sorts recension av andra samlingsvolymen av Young Avengers. Problemet har dock varit att jag aldrig kunnat komma på vad jag ska skriva. Har inte ens kunnat hitta någon bild jag tycker passar, trots att jag googlat i uppåt en halvtimme. Antar att det säger en hel del om samlingen. Det är inte det att det är dåligt, för det är det inte, det är bara väldigt väldigt alldagligt. För att sammanfatta: Vältecknat och lättsmält. Stort minus dock för att den i Annihilation stenhårda Super-Skrull här framstår som något av en fjolla.

X-treme X-men vol. 6, en sorts recension

X-treme X-men volym 6, Intifada. Ett riktigt sömnpiller faktiskt. Kan inte minnas att det hände något minnesvärt överhuvudtaget, förutom möjligtvis i den korta inledande ministoryn där Cannonball hjälper till i hjälparbetet efter en tågolycka. Resten känns rätt ointressant rakt igenom, med en story som saknar både början och slut. Trist tecknat är det också. Knappt värt de 29,50 kr jag betalade.

Robotbygge nr. 3, del 2

Byggtid: 1 timme, 50 min. Armar!

Robotbygge nr. 3, del 1

Efter att ha klarat Gears of War 2 på svåraste så kändes det som att det var läge att påbörja ett tredje robotbygge. Då modellen är snarlik föregående bygget AEU Enact Demonstration Color så bör det inte ta mycket mer än tre timmar att ha den här färdig. Inte alltför mycket delar, och på papperet inga som helst konstigheter.



Byggtid: 1 timme, 20 min. Huvud, torso och en överdimensionerad bössa klar.

Miss

Jaha, här sitter jag på jobbet en lördagkväll och tänker att det nog skulle vara riktigt skoj att gå på Dismembers 20-årsjubileum imorgon, när det plötsligt slår mig att det är idag. Började för en minut sedan.

Uppåt och nedåt Kungsgatan

Strax efter tre på eftermiddagen, Kungsgatan, Stockholm.

War Machine

Inom en snar framtid, lite oklart exakt när (pga att jag inte orkar kolla upp det), så lanserar Marvel War Machine som en egen titel. I och med att filmatiseringen av Iron Man frestade lite med en uppföljare med James Rhodes som War Machine så antar jag att karaktären fick lite av ett publikt uppsving och ökade i popularitet. Inte mig emot, särskilt inte om serien faktiskt blir så dystopiskt mörk som omslaget nedan hintar om. Värt att hålla ögonen öppna.

Hulk: Abominable, en sorts recension

TPB:n Abominable samlar #50-54 av The Incredible Hulk, och är en av de samlingar jag spontanköpte på vinst och förlust när jag rotade runt i utförsäljningslådan tidigare i veckan. Abominable är skriven av Bruce Jones, som jag aldrig hört talas om tidigare, och tecknad av Mike Deodato Jr, en av mina nuvarande favorittecknare, och i all korthet och något förenklat så får vi parallellt följa Bruce Banner/Hulk och Emil Blonsky/Abomination (du vet han som är med i senaste filmen, fast han är ryss i tecknad originalform) medan de båda manipuleras till konfrontation av en mystisk organisation. Allt slutar såklart med massförstörelse och en redig slugfest mellan två gröna bestar. Vägen fram till alla WHAAAM, CRUUUUUNCHHHH och SKRAKK är rätt långsam genom de första fyra numren, men det funkar riktigt bra som en rätt spännande upptakt till upplösningen i slutet. Det enda jag saknar är egentligen lite mer bakgrund kring vad som hänt med Bruce Banner och Hulk innan Abominable utspelar sig, men i det stora hela så fungerar storyn ändå helt ok som ett rätt fristående album. Abominable hade antagligen även funkat rätt bra som uppföljare till senaste Hulk-filmen, men det lär ju inte hända. Summa summarum, väl investerade 29,50.

Dark Avengers

I början av december lanserar Marvel sin nya storsatsning Dark Reign, där vi bland annat ska få veta vad Iron Patriot och hans Dark Avengers är för något. Är jag spänd och förväntansfull? Inte särskilt.

Mörker

Katten med avgrundsögonen är ytterligare ett favoritfotona från Japan.

Alpha Flight #1-6, en sorts recension

Samlingsalbumet med Alpha Flight nummer 1-6 heter You Gotta Be Kiddin' Me, och trots att det bara kostade mig 29,50 så tänker jag lite samma sak. Av någon okänd anledning har hela gamla hederliga gänget förutom Sasquatch försvunnit, och genom ungefär halva albumet får vi följa honom i jakten på ett nytt gäng kanadensiska superhjältar som ska bilda en ny laguppställning. Nu brukar ju jag kunna gå igång på presentationsnummer av det här slaget, där jag som läsare introduceras för en samling nya karaktärer, men här så gick jag inte igång alls. Till stor del så tror jag att det beror på att man trots sex nummer inte lyckas visa vare sig superkrafter eller personlighet hos någon av de nya medlemmarna, utan de är mest anonymt närvarande i färgglada tights och kommer med lösryckta kommentarer som försöker vara fyndiga och smått metahumoristiska (utan att egentligen lyckas någon gång). Det finns även någon typ av story löpande genom de här numren, men den hamnar i skymundan bakom de intetsägande personporträtten, vilket i och för sig kanske är lika bra då den vid närmare eftertanke är rätt ointressant. Rätt trist tecknat är det också. Hur som helst, nu glömmer vi det här, låter albumet fylla ut seriesamlingen och går vidare med våra liv.

Serierea!

Tog, lite som jag brukar göra då och då, en snabb sväng förbi Comics Heaven i Gamla Stan efter jobbet. Letade inte efter något speciellt, men kom hem med en tung påse full av väldoftande trade paperbacks. Påsen innehöll enligt följande:

Identy Disc (#1-6)
Uncanny X-men: Poptopia (#394-399)
X-treme X-men: Intifada (#24, 31-35)
The Incredible Hulk: Abominable (#50-54)
The Origin of Generation X (Uncanny X-men #316-317, X-men #36-37, X-Factor #106, X-Force #38, Excalibur #82, Wolverine #85, Cable #16, Generation X #1)
Thunderbolts (#1-4 + Annual, Incredible Hulk #449, Tales of The Marvel Universe, Spiderman Team-up #7)
Alpha Flight: You Gotta Be Kiddin' Me (#1-6)

250 spänn fick jag hosta upp för allt det här. Det, mina vänner, är vad man brukar kalla SKITBILLIGT. Det är så billigt att jag i princip tjänade pengar på det. Så, bor eller befinner du dig i Stockholmsområdet, ta cykeln/t-banan/taxi/slitna sneakers till Comics Heaven och leta upp den där kartongen på golvet som säger "Marvel Rea". Jag hade antagligen missat den om jag inte snavat på den. Min bästa måndag.

En vanlig dag på Yamanote Line

En av mina favoritbilder från våra 10 dagar i Tokyo. Fotad under extrem jetlag dag 1 från knät på Yamanote Line på väg från Shinjuku till Akihabara. De spontana vardagsbilderna är oftast de som blir allra bäst.

Rossel?

Junkultur, som vi väl kan kalla något av en systerblogg, hävdar med bestämdhet att Rorschachs rossliga röst i nyaste Watchmen-trailern känns rätt fånig, och trots att han ofta har rätt så är ju det här påståendet helt fruktansvärt fel. Du finner det felaktiga påståendet här, och den riktigt lovande trailern nedan. Jag har gått från starkt tvivlande till hoppfullt förväntansfull när det kommer till den här filmatiseringen.

Revansch

Tror att jag missade att rapportera om mitt epic fail i april, men i all korthet så försvann den skelett-Canti jag vann på auktion i posten, och den verkar vara försvunnen för all framtid. Sorg! Nu när jag haft lite tid att bearbeta traumat så har jag bestämt mig för att göra ett nytt försök. Det är ju trots allt bara pengar, och det är ju som bekant ingen bristvara i dessa tider.

Om du inte litar på mitt omdöme

så bör du läsa Newsaramas motivering till varför Warren Ellis och Bryan Hitchs The Authority är bland det bästa som finns att få tag i i serieväg. Ambidextrous - This is Why (The Authority). Kunde knappt ha sagt det bättre själv.

Custom Skeletor

Mer av samma här.

Att få stryk #35

Det var över en månad sedan vi körde senaste att-få-stryk-posten. Hutlöst, kan tyckas. Nu är vi dock tillbaka i stor stil med allas favoritkategori. Folkets jubel! Ares vs Hulk i våldskavalkaden World War Hulk. Mycket nöje.

Mailkonversation om Fallout 3

Man har inte riktigt lirat ett RPG förrän man fått spränga ett par skjul med en atombomb. Min status hittills är "Very Evil Opportunist". Känns bra!

Re: hahaha, sprängde du Megaton? Har du hittat nån läkare nån annanstans?

Re: Re: Jadå, man får access till nån sorts gated community, ett torn befolkat med förmögna typer. Jag har bott där, i en penthouse-svit med egen robot. Och läkare finns i lobbyn. Men jag förrådde det samhället igår, vi får se vad som händer.

Alla spel som innefattar sprängning av skjul med atombomber, robotar och förräderi hamnar rätt högt upp på min borde-spela-lista.

No Hero #2, en sorts recension

Nummer två av Warren Ellis (relativt) nya serie No Hero finns ute att köpa nu, och som du kanske minns så hade jag mest bra saker att säga om nummer ett. Det här numret är främst ett pratnummer, i princip helt befriat från klassisk superhjälteaction, men det är trots detta långt ifrån händelselöst och långtråkigt. Vi får bekanta oss en hel del med den smått obehagliga Carrick Masterson i det här numret, som syns ha misstänkt bråttom att låta den frivillige Josh Carver utsättas för den patenterat superkraftsskapande men även potentiellt dödliga psykedeliska drogen Foxy, och det känns som om att Ellis sakta men säkert håller på att måla upp ett scenario och en värld där ingenting är riktigt vad det verkar vara. No Hero nummer två är ett pratnummer som allra främst fungerar som ett starkt incitament för att köpa nummer tre, vilket jag tycker är helt ok, då serien just nu känns väldigt lovande och spännande på ett obehagligt krypande vis.

Vilken jävla resa

Jag och lillebrorsan co-oppade oss igenom hela Gears of War 2 i helgen. Utan att bli långrandig och repetera allt som alla riktiga spelrecensenter redan sagt så nöjer jag mig med att säga att spelet levde upp till mina monumentala förväntningar, och i vissa fall även överträffade dem. Även de kortare multiplayerutflykter jag gett mig ut på känns extremt lovande, så för min del så har spelet levererat på precis alla fronter.

--- SPOILERVARNING ---

Kapitlet inuti den gigantiska masken är ju bara helt löjligt knasigt, obehagligt och grisigt (och därmed fantastiskt), och att avsluta hela spelet med att få rida en Brumak rakt in i fiendens bas och fullständigt mosa sönder allt som kommer i vägen är så fruktansvärt överdrivet att det känns helt rätt.

Robotbygge nr. 2, del 3

Byggtid: 3 timmar, 30 min. Färdig GNX-603T GN-X. Jag är faktiskt inte superexalterad över slutresultatet, men det kan kanske vara så att den gör sig bättre i flygande position. Ska ta och pussla ihop ett stöd för det så får vi se om det bättrar sig. Själva bygget var bitvis lite långtråkigt, och det är alltid lite misspepp när vissa bitar inte sitter särskilt stadigt och envisas med att trilla av när man försöker hitta någon passande stance. GNX-603T GN-X är en helt ok figur, både att bygga och att ha i hyllan, men i jämförelse med de jag redan äger så hamnar den nog längst ned på listan. Kostade dock bara 60 spänn, så jag klagar inte.

Hammerburst utan burst?

Om du frågar mig så var det allra bästa och mest mångsidiga vapnet i Gears of War 1 Locust-bössan Hammerburst, som med sin koncentrerade treskottssalva funkade perfekt i princip alla situationer. Hur ställer jag mig då till det faktum att Hammerbursten i 2:an är omgjord från grunden, och nu är en helautomatisk singelskottsbössa? Känns väldigt ovant så här i början, men jag antar att jag får ge den en ärlig chans. Återkommer i ärendet när jag dödat lite mer med den.

Var god dröj.

399 spänn kostar det förresten på Elgiganten. Spring för livet och köpköpköp.

Robotbygge nr. 2, del 2

Byggtid: 2 timmar, 30 min. Fan vad trist det är att bygga ben. En timme tog det att få ihop det första, och då är det ju ett helt ben kvar att bygga. Lite för sliten för att orka mer idag, och i och med att Gears of War 2 släpps imorgon så är det inte omöjligt att det dröjer ett litet tag innan jag återvänder för slutbygge. Vi får se. Nu avslutar vi kvällen med att läsa klart andra samlingsvolymen av Garth Ennis Punisher.

Robotbygge nr. 2

Ny dag, nytt modellbygge. Även denna gång en Gundam-modell i skala 1/144. Typ en tredjedel mer delar i den här modellen än i föregående, så jag räknar väl med att det blir pilligare och lite längre byggtid.

Samma gear som senast.



Byggtid: 30 min. Något som ser ut som en flygplansmotor börjar ta form.



Byggtid: En timme. Flygplansmotorn kompletteras med en arm och en knöl som jag antar ska bli ett huvud.



Byggtid: En timme, 30 min. Flygplansmotor + knöl + arm + arm = i princip halvfärdig robot. Dock en hel massa byggdelar kvar, så jag misstänker att vi kommer att överskrida åtminstone tre timmars total byggtid här. Börjar även känna mig lite ofokuserad och grusig i ögonen, så vi pausar produktionen här och återupptar med stor sannolikhet imorgon. Cliffhanger!

Håll i hatten era jävlar

för ikväll blir det mer robotbygge!!!

Reflektion: Tur att jag inte är singel och behöver hålla upp någon sorts fasad av coolhet och allmän acceptans som efter ett tag oundvikligt krackelerar och lämnar mig missförstådd och ensam. Förvisso omgiven av japanska stridsrobotar i färgglad plast, men ändå ensam.

Var är SVT:s Domo-kun?

I och med att jag sedan jag blev sambo helt frivilligt börjat betala TV-licens så kan tycka, eller nej, kräva, att SVT, precis som Japans motsvarighet NHK, skaffar en precis lika bra, om inte bättre, officiell maskot. Det är det jag vill att mina pengar ska gå till, istället för till någon politiskt jävla korrekt integrations-TV som jag får torr hårbotten av bara jag råkar zappa förbi (Halal-tv, jag syftar på dig!). Nu tänker jag bara helt enkelt luta mig tillbaka här och invänta SVT:s lansering av en maskot som är minst lika bra, om inte om möjligt ännu bättre, än NHK:s Domo-kun.

Kattlåda, limiterad upplaga i 1 ex.

Frasse by Tokidoki.

Geekporr ♥ Akihabara

Efter fyra dagar hemma i ett konstant blött och råkallt Sverige kan jag inte låta bli att återkomma till tanken att bara lämna vardagen vind för våg och emigrera som konstant turist och nördkultursknarkare till Akihabara. Det fanns så fruktansvärt mycket där som jag av någon nu outgrundlig anledning valde att inte köpa med mig hem. Visst, resväskan kanske var full, men vad är det för lam ursäkt egentligen.

Robotech av Revoltech

Som för så många andra i min ålder så skulle jag vilja påstå att inkörsporten till anime och manga i mitten av 80-talet, parallellt med Starzinger, var Robotech, som jag ivrigt fick farsgubben att hyra på Shell-macken så fort de fått in nya avsnitt. Robotech, eller Macross om vi vill hålla oss till originaltitlar, är utan tvekan den serie som ledde in mig på ett än så länge livslångt intresse för de flesta former av gigantiska robotar. Addera till min mechafascination det faktum att Revoltech, en av mina nuvarande figurtillverkarfavoriter, rätt nyligen släppte sina versioner av flera av robotarna från Macross, så känns det rätt självklart att ett par sådana stod högt upp på inköpslistan i Japan. Som du ser nedan så blev även gubbarna själva riktigt nöjda över att få flytta från Akihabara till söder om söder. Såklart.


VF-1A Super Valkyrie (med pickan) och VF-1J Super Valkyrie.

Byggare Bob

10 dagar i Japan resulterade utöver en massa fotografier och konstant värk i fötterna även i ett (större) antal samlarfigurer (eller "gubbar", som vi oftast kallar det). Förra trippen resulterade i att jag slängde min dåvarande sommarjacka för att få plats med en ytterligare robotmodell, men den här resan krävde som tur var inte så pass drastiska åtgärder. Hade nämligen inte med mig så mycket kläder den här gången. Tänkte att jag den här gången i den mån jag har möjlighet och ork skulle dokumentera robotbyggandet här i bloggen, så först ut i den här nya succékategorin blir Gundam-modellen AEU Enact Demonstration Color i skala 1/144. Då den enligt (den japanska) instruktionsboken innehåller minst delar av de gubbar jag inhandlat och inte ser superkomplex ut lär den funka fint som uppvärmning och testbygge.

Förberedelse i vardagsrummet. Utrustning av choice: Liten avbitare samt mattkniv för puts av nyknipsade delar.



Byggtid: 30 min. Första okända kroppsdelen färdig. Antingen så är jag lite ringrostig, eller så har jag bara glömt hur lång tid det tar att knipsa, putsa och montera alla delar.



Byggtid: 45 min. Ytterligare en kvarts pusslande resulterar i någon sorts vingar på den okända kroppsdelen.



Byggtid: 1 timme, 50 min. Den okända kroppsdelen har visat sig vara en torso, och hela köret ser ut att bli någon sorts robot. Kul!



Byggtid: 3 timmar. Rent spontant så känns det ju rätt orimligt att det ska ta över en timme att snickra ihop ett par ben, men så är det tydligen.



Byggtid: 4 timmar. En halv arbetsdag senare står det en färdigbyggd ljusblå plastrobot på mitt vardagsrumsgolv. Inga komplikationer i själva bygget förutom ett par småhack i pekfingret med mattkniven. Klart nöjd med resultatet, gubben är lagom poserbar och ser inte ut som ett modellbygge förrän möjligtvis vid en närmare granskning. Great success!