Cavalera Conspiracy - Inflikted, en sorts recension

Den ständiga synthluggen tillika min dagliga skrivbordspartner kom igår instormandes i vårt rum med en av årets bästa (musik)nyheter (i och för sig är det ju bara början februari, men jag tror att denna kan hålla i sig): Max och Igor Cavalera har börjat spela ihop igen och släpper i början av mars sitt gemensamma debutalbum som Cavalera Conspiracy.

Geekporr bjuder här, som första(?) svenska blogg, på en helt subjektiv recension av Cavalera-brödernas första gemensamma platta på över 10 år - Inflikted.

För den helt ovetande så är max och Igor (eller Iggor som han tydligen valt att stava sitt namn nu för tiden) Cavalera grundarna av och forna nyckelmedlemmar i (iallafall förr så) legendariska brasilianska thrashmetalbandet Sepultura, som förgyllt ett stort antal av mina hårdrockstimmar under mitten av 90-talet. Max Cavalera lämnade Sepultura 1996 efter interna stridigheter, och Igor valde att hoppa av 10 år senare på grund att bandet tappat fokus. Så, en lång historia väldigt kort, bröderna började efter Igors avhopp att umgås privat igen, och intresset för att göra gemensam musik väcktes igen.

Inflikted är en ren (ren som i betydelsen pure) metalplatta, som inte använder sig av några som helst epitet som nu-, post- eller någon annan typ av "modern" metal. Det låter väldigt mycket som Sepultura gjorde under första hälften av 90-talet, utan att för den del på något sätt kännas daterat - det är snabba och thrashiga gitarrer från Arise med rifftyngden och svänget från Chaos A.D. ständigt närvarande, och Max Cavalera är sådär rossligt och konstant förbannad som man vill att han ska vara. Skivan inleds med titelspåret i full fart och stannar egentligen aldrig upp förrän Max vrålat ur sig sitt sista Must - Kill i den avslutande låten. Det är helt enkelt ett jävla pisk rakt igenom. Cavalera Conspiracy känns som Sepultura 2, där Inflikted är den fullvärdiga uppföljaren till 1996 års Roots, och metal har inte varit så här bra på riktigt länge. Gåshuden under plattans inledande 10 sekunder är ett tydligt tecken på det.

Inflikted ger mig som lyssnare bilden av att bröderna Cavalera tycker det är skitroligt att göra och spela hårdrock på sitt eget sätt igen, utan att behöva ta ställning till krav och förväntningar på att hålla sig inom en redan etablerad musikalisk ram. Resultatet är en kompromisslös metallplatta som levererar 11 rakt igenom bra låtar utan att försöka uppfinna hjulet på nytt. Musik behöver inte vara nyskapande för att vara bra, den behöver helt enkelt bara vara bra. Cavalera Conspiracy är riktigt riktigt bra.