Jag minns Image Comics

Jag blev via Maela påmind om bland annat Wild C.A.T.s (bilden nedan), Team Youngblood, Spawn och alla andra serier som det då nyskapade serieförlaget Image Comics lanserade i början av 90-talet, och som jag personligen då ansåg var det bästa som hade hänt i serievärlden, någonsin. Värt att ha i åtanke gällande detta är att jag bara var 14 år då. Hur som helst, Image Comics grundades av sju stycken serieskapare, bland andra Todd Mcfarlane (Spawn), Jim Lee (Wild C.A.T.s), Rob Liefeld (Youngblood) och Erik Larsen (The Savage Dragon), som inte var nöjda med sina avtal och kreativa villkor etc hos Marvel och DC. De valde därför att sluta hos sina forna arbetsgivare för att starta upp sitt helt egna bolag, med två fundamentala grundregler för alla inblandade:

- Image does not own a creator's work; the creator does.
- No Image partner would ever interfere, creatively or financially, with any other's work.

Så, allt frid och fröjd, Image Comics och dess första tidningar från serievärldens dåvarande giganter (McFarlane och Larsen kom från Spiderman, Lee från X-men, Liefeld från X-force) hypades något enormt och Image sålde fler nummer än vad både Marvel och DC gjort på över 10 år. Jag och flera vänner till mig (både forna och nuvarande) hoppade som sagt på Image-tåget utan någon som helst eftertanke och började urskiljningslöst att importera i princip varje lösnummer som släpptes, från USA via Alvglans (kuriosa: jag hängde även på Metropolis, som blev uppköpt av Alvglans 1992). Resultatet av detta är idag att jag har nummer 1,2 och 3 av hel del Image-tidningar som jag inte fortsatte importera på grund av ett antal olika orsaker:

1. Vissa av dem var väldigt dåliga. Häribland räknar jag främst in Youngblood, som faktiskt är fruktansvärt dålig rakt igenom, och i princip alla andra serier som egentligen bara innehöll fina färger, övermuskulösa killar med coola frisyrer och fräcka dräkter/rustningar, silikonbrudar (en hel massa), stora jävla vapen och ingen/pinsam handling. I all korthet så tröttnade man väldigt fort, både jag och kritikerkåren, som sågade det mesta enligt receptet ovan vid fotknölarna.

2. Man tröttnade på att vänta på nya nummer. Jag vet inte riktigt varför, men merparten av Images titlar var alltid försenade med flera månader. Jag minns främst Dale Keowns The Pitt, som jag då tyckte var rätt bra, som otroligt frustrerande att behöva gå och vänta på i över tre månader. Fuck that shit, kanske inte var ett uttryck jag kunde då, men om jag hade kunnat det så var det troligtvis det som mitt 15-åriga jag hade sagt om detta.

3. Originalskaparna verkade tröttna rätt snabbt på sina nya titlar och lämnade över såväl manus som tecknande till andra personer för att istället skapa nya titlar, som de tröttnade på etc etc. Trist för mig, som fortfarande anser att ett av huvudkriterierna för en bra serie är att den ska vara bra (helt subjektivt från mitt håll) och konsekvent tecknad. Dock, ett byte av tecknare som enligt mig funkade väldigt bra var Todd McFarlanes överlämning av Spawn-tecknande till Greg Capullo (mer om Spawn någon annan gång, då den titeln är ett kapitel för sig), men grundregeln är att alla byten av kreativt team fick mig att hoppa av.

Så, så här rätt långt i efterhand (typ 16 år) så kan jag villigt erkänna för mig själv att jag nog kan ha spenderat lite väl mycket av mina surt förvärvade månadspengar på överhypat skräp som Image tryckte ut, men jag ser även att alla dessa lösnummer (utöver ett ständigt stigande samlarvärde) är ett nostalgiskt, tidstypiskt och rätt charmigt inslag i min något spretiga seriesamling. Tack, för ordet, och för din tid.