Den tid som gått (och varför jag hatar London)

Så, dåligt drag här på sista tiden. Låt mig berätta en liten vardagshistoria som på ett rätt bra sätt illustrerar varför:

04:30 - Zombieaktig uppstigning, dusch, tandborstning, mailkoll, panikpackning, taxi till Arlanda, generisk flygplatsmacka, härsket kaffe och flyg till London. Inga egentliga konstigheter än så länge (därmed inte sagt att det är en helt vanlig dag på jobbet), men det är här som gud (eller någon annan illvillig högre makt) börjar pissa mig rakt i ansiktet. Planen är simpel: Ta tåget, byt till tunnelbana, workshoppa i 8 timmar, ta tunnelbanan, byt till tåg, flyg hem. Rätt smidigt. Dock, som sagt: Piss, rakt i ansiktet. Tåget är 45 minuter försenat, går sönder när vi kommit halvägs, ersättningståget är ett sjuuukt långsamt lokaltåg som stannar precis överallt (Londons förorter är otroligt deprimerade, inte konstigt att alla engelsmän är så fula när de växer upp i den miljön), det är för krångligt att åka tunnelbana från tågets slutstation, tar en taxi istället, fastnar i trafiken. Infrastruktur my ass. Kommer fram till workshoppen 2 timmar efter beräknad start. Mötesrummet är fullt av rymdraketsingenjörer som pratar jättefort med brittisk accent, vi presenterar oss, berättar vad vi gör, möts av frågetecken och jag tror till och med att minst en av dem blir lite arg. Uppenbarligen så har någon inte riktigt lyckats förklara vad det är vi gör. Paus i ansiktspisskavalkaden: Pizza från Domino's (svinbra), mötet går helt ok trots knagglig start och jag får en 10-minuters personlig guidning av en skön samoansk taxichaufför innan jag byter till flygtåget. Väl tillbaka på flygplatsen skvalar det för fullt igen. 20:15-flighten är försenad till 22:50, vilket blir till 00:00, vilket blir till 01:00. Jag antar att jag inte behöver gå in på hur jävla tråkigt man har det när man är själv på en flygplats i 6 timmar? Hur som helst, flyg till Arlanda, taxi hem och välbehövlig sömn efter 25 timmars genomsur vakenhet. Det allra bästa med hela historien? Det var första gången jag var i England.