Silent War, en sort recension

Från tidigare nämnda Book Depository anlände även Silent War, som samlar berättelsen om vad som hände med Inhumans efter händelserna i House of M och efterföljande Decimation. För att uppskatta Silent War fullt ut så bör man som läsare antagligen ha relativt bra koll på både Inhumans och de två berättelserna som leder upp till första numret, så vi kör väl helt enkelt en racerbrief av det viktigaste här. Fullt med spoilers och så. Nu kör vi:

Inhumans är ett experimentellt sidospår till mänskligheten som skapades av utomjordingarna Kree för miljontals år sedan. De håller sig avsides från resten av mänskligheten, och har efter många om och men skapat sin egen fristad på månen. Grundprincipen med Inhumans är att varje individ är unik, vilket yttar sig fysiskt och superkraftsmässigt efter att de i tonåren exponeras för deras mest värdefulla ämne, Terrigen Mist. Inhumans styrs av Black Bolt, vars röst kan jämna städer med marken (vilket innebär att han alltid håller käften), och resten av hans kungapossé. Du minns väl det klassiska inlägget med Black Bolt vs. Hulk? Episkt etc.

I House of M så får Scarlet Witch, Magnetos dotter tillika medlem i Avengers, psykbryt och skapar en alternativ verklighet där mutanter styr världen. Efter en väldans massa knätnyvsslängande och med fler och fler som börjar minnas att världen faktiskt bara är på låtsas så spricker Scarlet Witchs verklighet och allt återgår till det normala. Tror man. Här hoppar vi direkt över till Decimation, där det visar sig att mutanterna i världen efter House of M decimerats från miljontals till bara ett par hundra. De lever, men utan krafter. Ett av huvudspåren i Decimation är Son of M, där vi får följa den numera kraftlöse Quicksilver, Magnetos son, Scarlet Witchs brorsa, som i ett desperat försök att få tillbaka sina förlorade superkrafter snor Inhumans Terrigen Mist, som ju alltså är det som muterar Inhumans till sin fulla genetiska potential. En massa saker händer och det slutar med att regeringen till slut lägger vantarna på Terrigen Mists, och vägrar lämna tillbaka dem till Inhumans. Black Bolt kontrar med att förklara krig mot mänskligheten. Det är här Silent War börjar!

Silent War är en snygg berättelse, såväl visuellt som berättarmässigt. Att hela serien är målad ger den en personlig stil som särskiljer den en hel del från "vanliga" superhjälteserier, och berättarmässigt så är Silent War, helt enkelt, en riktig jävla resa. Det jag gillar mest med Inhumans är att de inte är vare sig onda eller goda. De vill leva i avskildhet och skapa mångfald med Terrigen Mist, och nu när de inte längre kan göra det så kommer någon att få betala för det. Utan att avslöja för mycket, folk dör, och situationen underlättas inte av att Black Bolts psykotiska brorsa smider ränker i kulisserna. Black Bolt själv då, öppnar han någonsin munnen under Silent War? Ja, faktiskt, han viskar två gånger. Trots att jag hade höga förväntningar på Silent War så överraskades jag lite av hur uppslukad jag blev av storyn, och plötsligt så satt jag bara där med ett sträckläst seriealbum i händerna och undrade vad som hände där i slutet egentligen.