Entombed på Klubben, en sorts recension:

Hookade upp med en gammal korridorskompis som jag inte sett på fyra år, hinkade folköl och drog till Klubben för att se Entombed. Om inte det är ett bra recept på en lördagkväll så vet jag inte vad som är det. Litet minus för mitt mirakulöst dåliga lokalsinne som innebar att vi gick lite vilse och missade inledningen av spelningen, men vi fick hjälp av två (möjligtvis) lösfotade och (troligtvis) överförfriskade arbetarbrudar, så det löste sig. Tack. Själva spelningen var en svettig och testosteronstinn tillställning med Sveriges utan tvekan mest dansvänliga (och faktiskt nu för tiden rätt så tunnhåriga) dödsmetallakt, och det finns egentligen inget negativt att säga om den överhuvudtaget. Typ halva spelningen bestod av gammalt (och riktigt brutalt) material från Left Hand Path och Clandestine blandat med en handfull låtar från senaste plattan som funkade över förväntan, men mest gåshud framkallas definitivt av sataniska Chief Rebel Angel som sömlöst övergår i aggressiva Demon (du vet, dum dum duuu ba dum dum WÖÖÖÖÖ från Wolverine Blues). Metal blir sällan bättre än så. Synd att du inte var där.