Spelneuroser

Läste precis en bra post på Kotaku angående personliga spelneuroser, som att man exempelvis känner ett tvång att att klara 100% av allt som går att göra, att man bara måste se alla möjliga slut av ett spel man egentligen tyckte var särskilt bra etc. Kolla postens kommentarer för fler roliga/oroväckande exempel. Hur som helst, vi kör väl helt enkelt mina personliga spelneuroser:

- Om jag kör ett spel där karaktären och/eller något annat kan levlas upp, då ägnar jag mig alltid åt ett inte sällan tradigt harvande för att nå maxlevel. Exempelvis, när jag och brorsan bestämde oss för att göra precis allt som går att göra i Final Fantasy VII (vilket vi gjorde) så ägnade vi drygt 30 av våra totalt 100 speltimmar för att spela fram Clouds bästa attack (Four-cut).

- I spel med sidouppdrag utför jag dem i princip alltid, även fast jag vet att de oftast är riktigt tråkiga. I Mass Effect till exemepel har jag slentrianmässigt gjort precis alla sidouppdrag jag kunnat göra på mina två och en halv genomspelningar. Detta är ofta kopplat till min första spelneuros.

- Achievement whoring på 360:n. Här har jag i och för sig rätt bra disciplin, då jag än så länge inte spelat ett spel bara för att hora in ett knippe simpla poäng, men lägger ändå rätt mycket av min speltid på att klara av achievements. Halo 3 och Mass Effect är nog de spel som snott mest achievement-tid just nu.

- Jag spelar helst, mest och framförallt bäst när jag är själv hemma, och blir extremt störd av telefonsamtal. Viktigt med fokus för att få en bra spelupplevelse.

- Jag är en saver. Jag sparar ofta. Kanske sjukligt ofta. Har sparat över 700 gånger i Mass Effect. Varför? Så att jag kan loada så fort något går fel såklart. Har spelat alla GTA-spel men aldrig hamnat på sjukhus tack vare att jag alltid loadar om jag skulle dö. Använder även saves för att testa något, loada, och testa något annat, för att på så sätt optimera spelandet.

Så, lite så fungerar jag. Men du då?