Planetary, volym 1

De senaste måndaderna har jag sugit i mig en hel del seriesamlingar signerade Warren Ellis (senast nämnda: newuniversal, personlig favorit: The Authority). Varför? Alan Moore gillar ju Warren Ellis, så jag gör väl också det. Hur som helst, senaste lästa och positivt mottagna album är volym 1 av Planetary, som liknande det mesta jag läst av Ellis avviker något från standardformulan för superhjälteserier. Planetary avviker på så sätt att även om de tre medlemmarna i organisationen Planetary har superkrafter så känns de inte som superhjältar, utan snarare som fältagenter, eller som heltidsanställda äventyrare (lön: 1 miljon dollar om året, inget snack, inga frågor).



Medlemmarna i Planetary består av den mest superhjältelika Jakita Wagner - supersnabb, stark, osårbar - den smått instabile och stillasittande The Drummer - manipulerar information och elektronik - och den nyrekryterade, desillusionerade och frostiga Elijah Snow - extraherar värme ur saker/personer. Tillsammans reser de världen runt och löser mysterier som de får av den mystiska Fourth Man, utan att ha en blekaste aning om vem deras chef är (Bill Gates? Hitler?) eller varför de riskerar sina liv för uppdrag de inte har någon som helst koll på. Naturligtvis så är trion inte helt nöjd med att jobba i blindo hela tiden, och när den egensinniga Snow väl bekantat sig med den andra två så börjar de sakta och smått osäkert luska ut att de är inblandade i någon sorts global/interdimensionell konspiration där Planetary tydligen spelar en avgörande roll.

Sammanfattningsvis, Warren Ellis gör varken Alan Moore eller mig besviken, och Planetary är som en coolare variant av Indiana Jones, på syra, med superkrafter, och om inte det får ditt hjärta att slå bara lite lite snabbare så vet jag inte varför du kastar bort din tid på den här delen av Internet. Nu ska jag äta plättar och se Children of Men. Rätt bra det med.