The Incredible Hulk, en sorts recension

Satt på jobbet idag och konstaterade att jag ännu inte sett Incredible Hulk, så det var ju inte mycket annat att göra än att ta sig i kragen och dra av ett spontant biobesök. Trevligt att kunna överraska sig själv lite så där på en måndag.

Hade egentligen inga direkta förväntningar på filmen, mycket på grund av en hel del andra recensioner som inte varit direkt fyllda av skratt och glada tillrop, och för att jag är något skeptsikt inställd till en 100% datoranimerad huvudkaraktär, men för min del så var The Incredible Hulk faktiskt bättre än jag nog räknat med. Eller, rättare sagt, det var nog inte filmen rent handlingsmässigt som var bättre än förväntat, den rullade på utan några egentliga överraskningar, utan det var främst ett gäng mindre detaljer som lyfte helheten:

- Filmen lobbar för en uppföljare med Hulks hyperintelligenta och (naturligtvis) ondsinta nemesis Samuel Sterns, a.k.a. Leader (se bilden).
- Tim Roth är riktigt bra som den krafthungrande Emil Blonsky/Abomination.
- Robert Downey Jr. gästspelar som Tony Stark och hintar lite om att starta upp ett team av något slag (Avengers).
- Jag gillar det faktum att Zak Penn och Louis Leterrier helt och hållet skiter i Ang Lees version av Hulk och bara kör över den med sin egen version. Skulle vilja se mer av detta. Tänk till exempel om man kunde få släppa loss Frank Miller och Robert Rodriguez på en alternativ version av Daredevil, Sin City style, eller om Guillermo del Toro satte sin personliga prägel på Ghost Rider. Fan vad bra. Make it work, som Tim Gunn skulle ha sagt.