Annihilation: Conquest, Book 2

Så, volym 1:s inledande kamp mot det galaxinvaderande robotkollektivet Phalanx fortsätter i den här andra och avslutande samlingen av Annihilation: Conquest, och jag känner mig lite kluven. Trots bra karaktärer som Nova, Quasar, Adam Warlock, Super-Skrull, Ronan, Star-Lord och hans entourage med flera, och trots en galaxomspännande intrig som svallar fram och tillbaka, så känns Conquest som helhet inte lika massiv som föregångaren Annihilation. Kanske beror det på att de olika handlingarna kring huvudspåret är rätt så separerade från varandra ända tills slutet, eller på att det är lite oklart vem som är huvudperson egentligen. Svårt att sätta fingret på vad det är som känns lite off, men det känns spontant som att Conquest försöker upprepa vad Annihilation gjorde, med resultatet att det känns som en något blekare kopia.

Den del som är allra bäst är precis som i volym 1 den del som innefattar Star-Lord och den udda samling karaktärer som efter Conquest bildar Guardians of The Galaxy (mer om dem snart). Super-Skrull är ju också alltid bra, även om han bara gör en något mindre biroll här. Övriga karaktärer, och då främst Nova, Quasar och nykomlingen Wraith, lyckas inte riktigt engagera på samma sätt. Stort minus även för att Novas del i Conquest helt oförklarligt avslutas med en helsida text istället för själva serien. Känns lite som att se en film där slutet klippts bort och ersatts med en texruta: "Sen så möter hjälten en ny medhjälpare och tillsammans så besegrar de slutbossen och ger sig ut på nya äventyr. Slut". Precis så omotiverat känns slutet på Novas del.

Dock, alla minus till trots, Annihilation: Conquest som helhet är inte på något sätt en dålig serie. Det är bra action hela vägen, hyggligt spännande och tillräckligt bra illustrerat rakt igenom för att förtjäna en plats i bokhyllan, och är ett givet tillskott i samlingen för den som gillar Marvels mer kosmiska utsvävningar.