Annihilation: Conquest, Book 2

Så, volym 1:s inledande kamp mot det galaxinvaderande robotkollektivet Phalanx fortsätter i den här andra och avslutande samlingen av Annihilation: Conquest, och jag känner mig lite kluven. Trots bra karaktärer som Nova, Quasar, Adam Warlock, Super-Skrull, Ronan, Star-Lord och hans entourage med flera, och trots en galaxomspännande intrig som svallar fram och tillbaka, så känns Conquest som helhet inte lika massiv som föregångaren Annihilation. Kanske beror det på att de olika handlingarna kring huvudspåret är rätt så separerade från varandra ända tills slutet, eller på att det är lite oklart vem som är huvudperson egentligen. Svårt att sätta fingret på vad det är som känns lite off, men det känns spontant som att Conquest försöker upprepa vad Annihilation gjorde, med resultatet att det känns som en något blekare kopia.

Den del som är allra bäst är precis som i volym 1 den del som innefattar Star-Lord och den udda samling karaktärer som efter Conquest bildar Guardians of The Galaxy (mer om dem snart). Super-Skrull är ju också alltid bra, även om han bara gör en något mindre biroll här. Övriga karaktärer, och då främst Nova, Quasar och nykomlingen Wraith, lyckas inte riktigt engagera på samma sätt. Stort minus även för att Novas del i Conquest helt oförklarligt avslutas med en helsida text istället för själva serien. Känns lite som att se en film där slutet klippts bort och ersatts med en texruta: "Sen så möter hjälten en ny medhjälpare och tillsammans så besegrar de slutbossen och ger sig ut på nya äventyr. Slut". Precis så omotiverat känns slutet på Novas del.

Dock, alla minus till trots, Annihilation: Conquest som helhet är inte på något sätt en dålig serie. Det är bra action hela vägen, hyggligt spännande och tillräckligt bra illustrerat rakt igenom för att förtjäna en plats i bokhyllan, och är ett givet tillskott i samlingen för den som gillar Marvels mer kosmiska utsvävningar.

Annihilation: Conquest, Book 1

Annihilation: Conquest, Book 1 samlar Annihilation: Conquest - Prologue, Annihilation: Conquest - Star-Lord #1-4, Annihilation: Conquest - Quasar #1-4 och Annihilation Saga, och ingick i min mastodontbeställning från The Book Depository. Conquest utspelas en kort tid efter händelserna i Annihilation (se här, här, och här), där den tekno-organiska rasen Phalanx mitt i återuppbyggandet av galaxen passar på att göra ett move mot totalt herravälde och assimilering av allt levande. Lite fegt, kan tyckas, men effektivt. Book 1 bjuder på två parallella historier: En bra och en dålig. Numren med Quasar (Captain Marvels lillesyrra) och hennes tjej Moondragon (Drax the Destroyers dotter) är faktiskt rätt trista, både visuellt och berättarmässigt. Quasar fightas till och från med Super-Adaptoid (som av någon anledning lierat sig med Phalanx) och Moondragon förvandlas plötsligt till en drake medan de leter efter något/någon som enligt en mystisk källa ska kunna rädda galaxen. Lovande slut dock.

Star-Lord å andra sidan, skriven av Keith Giffen, verkar veta precis hur en slipsten ska dras, för det är så pass bra att det mer än uppväger för Quasars träighet. Star-Lords nummer inleds med ett (enligt mig) i princip felfritt berättarknep: Plocka ett gäng udda individer (från fängelset) som inte tycker om varandra och ge dem uppdraget att tillsammans rädda galaxen. Jag håller tummar och tår för att Book 2 av Conquest är allt som Star-Lord är, och absolut ingenting som Quasar. På bilden nedan finner vi Star-Lords nya "kompisar": Groot, Rocket Raccoon, Deathbird, Captain Universe, Bug och Mantis, och innan storyn är över så kommr du att ha sett en av dem ha ihjäl en av de andra. Det är så bra och snyggt att jag måste gå och läsa det en gång till, nu!

Annihilation vol. 3, en sorts recension

Det var nu ett bra tag sedan jag läste den tredje och avslutande delen av Marvels kosmiska Annihilation-saga, men av någon anledning så blev det aldrig av att jag orkade skriva något om den. Skumt egentligen, då den här finalen är smått fantastisk. Keith Giffen lyckas knyta ihop Nova, Drax, Super-Skrull, Ronan, Quasar, Thanos, Terrax, Starlord, Silver Surfer, Galactus, Firelord och en hel massa andra mer eller mindre mäktiga rymdkaraktärer i en spektakulär final på Annihilus massförstörelseturné genom galaxen. Mäktigt är bara förnamnet, speciellt när Galactus får ett raseriutbrott. Det finns betydligt bättre personer att reta upp än de som på daglig basis äter planeter.

Volym 3 av Annihilation samlar Annihilation #1-6, Annihilation: Heralds of Galactus #1-2 och Annihilation: Nova Corps Files, och om du har något som helst intresse för storskalig action och nästan löjligt självuppoffrande hjälteinsatser så är det svårt att hitta något bättre än volym 3 av Annihilation.

Galaxskyddarpaus!

Började läsa samlingsvolym 1 av Guardians of The Galaxy, men tvingade mig att sluta efter första numret. I och med att jag fortfarande inte läst Annihilation: Conquest, som då alltså är uppföljare till strålande Annihilation (läs här och här och hoppas på att jag orkar skriva om avslutande del 3 snart), och som även är den story som leder in till starten av GoTG, så kände jag att jag spoilar lite av handlingen i Conquest om jag hoppar rakt in i GoTG. Conquest är nämligen på väg till mig via post, så GoTG får helt enkelt vila på sängbordet tills jag mumsat mig igenom hela mastiga Conquest.

Rymdseriepepp

Sitter och tar igen lite random slösurfande och springer på en spännande serienyhet från Comic-Con i San Diego: I sviterna efter Marvels kosmiska bataljer i mästerliga Annihilation, uppföljaren Annihilation: Conquest (som jag ännu inte läst) samt efter nu pågående Secret Invasion (där Skrulls infiltrerat och invaderar jorden) så kommer Dan Abnett och Andy Lanning, som tidigare arbetat med båda Annihilation-berättelserna, i början av 2009 att gå loss med en ännu större intergalaktisk story. War of Kings ska, som jag fattat det, vara en kosmisk uppgörelse mellan den labile Emperor Vulcans Shi’Ar-imperium (mer om detta i ett kommande inlägg om Uncanny X-men: Rise and Fall of The Shi'ar Empire), Guardians of the Galaxy, Nova, rymdrebellerna Starjammers och de självisolerade Inhumans. Troligtvis så dyker även X-men, Ronan och Super-Skrull upp, och vi kan väl hålla tummarna för att Galactus och ett och annat sändebud också tittar in. Väldigt långt kvar dock, så vi får väl hitta något annat att sysselsätta oss med tills dess. Officiell nyhet hos Marvel här.


Inhumans kung Black Bolt och Shi'ar-imperiets kejsare Vulcan ser inte alls nöjda ut. Vi får väl anta att det är dessa två som gett upphov till namnet War of Kings.

Nova wallpaper

Annihilation vol. 2, en sorts recension

Föregående helg var det dags för mig att sätta tänderna i volym 2 av rymdserieeposet Annihilation som jag inhandlade samtidigt som tidigare nämnda Moon Knight. Som du kanske minns så kretsade volym 1 (en sorts recension här) främst kring Nova och Drax The Destroyer och deras inledande kamp mot den våg av massförstörelse som rusar fram genom galaxen. Volym 2 tar vid där 1:an slutar, kaoset sprider sig obevekligt runt om i galaxen och allting tar ett steg ännu närmare det överjävliga när titanen Thanos, som uppenbarligen aldrig tackar nej till en ärlig chans att utrota allt som finns, sluter ett avtal med och ansluter sig till förstörelsevågens skapare - Annihilus (som till vardags är självutnämnd kejsare och diktator i The Negative Zone).

I denna andra del så switchas fokus på huvudkaraktärer från Nova och Drax till tre nya, varav två av dessa, Silver Surfer och Ronan The Accuser, gjorde kortare gästspel i volym 1. Debutant i Annihilation-sammanhang, men säkerligen igenkänd av många, är Fantastic Fours sporadiskt återkommande rymdskurk Super-Skrull, som i Annihilation visat sig tappat sin status som Skrullernas förkämpe på grund av sina ständiga nederlag mot just FF, och som lite av en slump råkar få reda på att en av Skrullernas hemplaneter är nästa man till rakning/utplåning. På grund av Skrullernas pågående interna stridigheter är det tyvärr ingen som lyssnar på Super-Skrulls varningar och uppmaningar till motstånd mot stundade undergång, och en särskilt hetsig dispyt med en av Skrullernas befälhavare resulterar i att han bannlyses och stämplas som förrädare. Otacksamhet är världens lön och så, Super-Skrull får helt enkelt ta saken i egna händer och det blir rätt bra ös genom hela hans del av storyn.

Vidare då till Silver Surfer som bevittnar det kaos och global förintelse som invasionsstyrkan orsakat, och som ett resultat av det hookar upp med två andra före detta sändebud till Galactus - Firelord och Red Shift. Det visar sig snart att Annihilus och hans elitstyrka söker efter samtliga sändebud till Galactus för att tillfångata dem och försöka utvinna den kosmiska kraft som Galactus skänkt dem, och även att han lyckats släppa lös något ur ett galaktiskt fängelse (som totalförstördes i volym 1) som kanske kan visa sig vara ännu värre än hans egen invasionsstyrka. Läget känns rätt smuligt för Silver Surfer och hans nygamla polare, och han tar beslutet att återuppta kontakten med Galactus, som han svikit och förkastats av tidigare, för att på så sätt försöka få iordning på saker och ting igen. Silver Surfers del i volym 2 är enligt mig definitivt den starkaste och den som driver hela Annihilation-storyn framåt. Episkt, överdimensionerat och vältecknat.



Om du nu tar episkt, överdimensionerat och vältecknat och liksom spegelvänder det så har du tyvärr Ronan The Accusers avslutande och (lyckosamt nog) fristående del i samlingen. Ronan, som till vardags åtalar och dömer folk till höger och vänster, har själv blivit åtalad, falskeligen så, och har på grund av detta rest till en obskyr randomplanet för att leta upp en av de personer som vittnat falskt mot honom. Mitt i allt vittnesletande och rotande i en rätt trist intern stridighet så attackerar Annihilus styrkor staden som Ronan befinner sig i (tur/otur) och det blir dags att ta fram storsläggan (eller hammaren i Ronans fall).

Den något antiklimaxartade avslutningen till trots så är jag fortfarande väldigt positivt inställd till Annihilation, vars huvudhandling med Annihilus/Thanos vs. Nova/Drax/Silver Surfer samt Galactus och ett ytterligare potentiellt externt hot är riktigt spännande med bra karaktärer och ett något större perspektiv än "vanliga" storys. Som så ofta när det kommer till trilogier så är del två till viss del något av transportsträcka och ett upplägg för den avslutande delens smash, men den är på intet vis dålig för det. Annihilation volym 2 är en snygg, tjock och läsvärd samling, och vi ses igen efter den avslutande volym 3.

Ang. föregående inlägg

Minns du, den där gången när jag gjorde en sorts recension av första delen av Annihilation? Hur som helst, nylanseringen av Guardians of the Galaxy utspelar sig efter Annihilation och efterföljande Annihilation: Conquest, och då jag är mitt uppe i läsandet av dessa och inte vill utsätta mig själv för spoilers så vet jag inte mycket mer än att pistolkillen är Star-Lord, tjejen med stjärnbröstet är Quasar och Kratos-look-a-liken (du vet han i God of War för PS2) är Drax The Destroyer. Så, du och jag ser med lika stor spänning fram emot första numret av Guardians of the Galaxy, som sägs släppas någon gång i maj (och i och med att jag inte köper lösnummer utan i princip bara läser samlingsvolymer så kanske jag återkommer med en recension i början av 2009. Vi ses där).

Annihilation vol. 1, en sorts recension

Volym 1 av samlingen/rymdeposet Annihilation, skriven av Keith Giffen (du vet snubben som skapade Lobo, men mer om honom någon annan gång), landade i min brevlåda i förra veckan, så det är väl inte mer än rätt att jag bjuder på någon sorts recension. Utan att avslöja för mycket av själva storyn så kretsar handlingen kring en handfull av Marvels något mer anonyma rymdkaraktärer - närmare bestämt Nova, Drax The Destroyer, Ronan The Accuser (som jag bloggat om tidigare), Super-Skrull, Quasar och Silver Surfer.

I denna första volym får vi främst följa Drax (som skrotat sitt forna epitet The Destroyer) och rymdsnuten Nova, som efter att ha blivit totalt överkörda av en intergalaktisk förstörelsearmada teamar upp med Quasar (självutnämnd beskyddare av universum) för att 1) klura ut vad som egentligen händer och 2) starta upp en sorts galaktisk motståndsrörelse. Övriga karaktärer gör endast kortare gästspel i den här volymen, så jag antar (och hoppas) att de får mer utrymme i kommande samlingar. I all korthet så håller vår del av universum på att totalt mosas av en till synes övermäktig invasionsstyrka från The Negative Zone, och ovan nämnda karaktärer drabbas alla av detta på olika sätt.

Personligen så tycker jag att Annihilation som story känns väldigt fräsch i jämförelse med många andra amerikanska serier, som ju i ärlighetens namn oftast går ut på att Välkänd Hjälte X måste slåss mot Välkänd Skurk Y. I och för sig inget större fel med det, då både du och jag anser det vara ett vinnade recept, men Annihilation lyckas skapa ett större, låt oss kalla det galaktiskt, perspektiv, och dammar på ett väldigt effektivt vis av, kopplar samman och framförallt nyanserar ett gäng karaktärer som, enligt mig, tidigare inte alls fått det utrymme de faktiskt förtjänar.

Det enda jag kan störa mig något på i denna inledande volym - av 3 - är det något spretiga grafiska intrycket, då de olika episoderna i samlingen är tecknade av flera artister med olika stilar, men i och med att alla håller hög klass så är det inget som egentligen sabbar helhetsintrycket. För min del är volym 2 och 3 av Annihilation givna köp. Det borde de vara för dig också.


Annihilation, både i namn och företeelse.

Annihilation

Senaste seriebeställningen (från Adlibris, som visat sig ha ett verkligt beundransvärt utbud av amerikanska trade paperbacks till verkligt konkurrenskrftiga priser) är rymdantologin Annihilation, där Ronan, Super-Skrull, Silver Surfer och rymdsnuten Nova springer på helknasiga rymdupptåg med taktfasta handklapp och glada tillrop! Eller vad vet jag, jag har ju inte läst den än. Något med rymden är det iallafall, och någon onding med det något avslöjande namnet Annihilus ska tydligen kanske också vara med på ett hörn. Mer om Annihilation när jag läst den och inte behöver ljuga så mycket. Något för både dig och mig att se fram emot med andra ord.


Klicka för superstor version! Nu!