Young Avengers vol. 1, ett impulsköp

Spenderade en del av gårdagen med att göra en kompis sällskap i hans jakt efter samlingsvolym 4 och 5 av zombieserien Walking Dead, som jag själv än så länge faktiskt inte haft tid/möjlighet/pepp att bekanta mig närmare med (får väl dock ändra på detta för att kunna undslippa tjatet om hur förbannat bra det är hela tiden). Så, efter att ha lyckats rota fram två zombiealbum efter alltför lång tid omgivna av såväl doften av sötsur nörd-T-shirt som Hare Krishna och turistfamiljer i olikfärgade crocs så hade jag lyckats överraska mig själv med ett rent impulsköp: Volym 1 av Young Avengers, hardcover, premiere edition, till nedsatt pris (begagnad, men i supershiny nyskick). Jag försökte naturligtvis inte ens motstå köpet, utan fejkade bara ett par minuters nonchalans medan jag browsade lite nyinkommet innan jag återvända till fyndlådan och vispade fram betalkortet.

Young Avengers, vilket är det gruppnamn som Daily Bugle (du vet tidningen som Peter Parker plåtar åt) ger det nya team av unga superkillar som plötsligt dyker upp i medierna, består (iallafall till en början) av något som ser ut att kunna vara tonårsvarianter av Captain America, Thor, Hulk och Iron Man. Dessa yngre utgåvor, som av pressen anses vara Avengers-fanboys med superkafter, kallar sig Patriot, Asgardian, Hulkling och Iron Lad. För min del så har de halvlama grupp- och karaktärsnamnen, och då främst "Iron Lad", varit en avskräckande faktor som inneburit att jag aldrig brytt mig om att titta närmare på den här serien tidigare, men så här efter att ha läst igenom denna första samling så måste jag säga att Allan Heinberg som skriver serien lyckats integrera halvlamheten som en smart detalj i själva serien. Metahumor och lagom självdistans som funkar riktigt bra.

Gällande Heinberg så är han antagligen mer allmänt igenkänd som manusförfattare till bland annat TV-serier som Sex and the City, The O.C. och Grey's Anatomy, vilket antagligen kan kännas igen i hans etablerande av karaktärer och i framställandet av unga karaktärer och deras relationer till varandra. Även skickligt att få en story baserad på tidsparadoxer (på grund av tidsresenären Kang The Conqueror) att kännas sammanhängande och logisk, så rent berättarmässigt tycker jag att Young Avengers är riktigt bra och engagerande. Sjukt snyggt är det också, så tack för det Jim Cheung. Så, sammanfattningsvis så har jag egentligen inget alls att klanka ned på, vilket bör göra Young Avengers volym 1 till ett av de bättre impulsköpen någonsin. Återkommer inom en möjligtvis snar (eller kanske fjärran) framtid med ett av mina sämsta impulsköp, för att balansera upp lite.


Klick för större.