Att få stryk #28

Drog en kort repa på stan idag, och kom förutom allvarliga svettningar även hem med det impulsinköpta seriealbumet newuniversal av Warren Ellis. Det är ju som du fattar alldeles för varmt för att sitta här med datorn i knät och skriva någon sorts långdragen recension, så vi nöjer oss med att säga att newuniversal är riktigt bra skit, och att Justice (Bruce Willis?) här nedan vet hur man hanterar folk som burit sig illa åt.

Att få stryk #27

Super-Skrull (Kl'rt), som ju fått en typ av revival i och med rymdsagan Annihilation, är inte den som tänker efter två gånger när det kommer till att pausa lite från galaxräddarstatusen för att slå en tjej. Reko kille, Super-Skrull.

Lazengann

Ännu en riktigt6 clean Tengen Toppa Gurren Lagann-figur från Revoltech. Lazengann. Blir väl så att jag köper den när jag åker till Tokyo i höst. Häng på!

Vad säger du?

Bild på Spiderman iklädd Thors hjälm och hammare? Ja, ok då.

Tengen Toppa Gurren Lagann by Revoltech

Ser ju rätt clean ut, fina färger och allt. I och för sig är jag sällan särskilt flårflörtad när det kommer till stora robotar, men jag gillar stilen på Tengen Toppa Gurren Laganns mechas. Fastnade inte särskilt mycket för animen efter första avsnittet, men känner att jag kanske borde ge den en andra chans. Någon med ett bu eller bä när det kommer till den här serien?

Be kind rewind

Förutom att jag åt så mycket cajunmat så att jag fick hjärtstillestånd och blev benskör på grund av en allvarlig fettöverdos så spenderades fredagskvällen med ett biobesök. Michel Gondrys Be Kind Rewind. Bra film, men inte alls så bra som jag hade förväntat mig. Vet egentligen inte vad jag hade förväntat mig av filmen, men den levde hur som helst inte upp till det. Den kändes nog som 50% knaskomedi à la Jack Black och 50% pretentiös småföretagarpropaganda. Eternal Sunshine of The Spotless Mind var bättre, se den istället. Vi ses.

Om livet vore illustrerat

så är det exakt så här jag skulle bete mig:

En helt vanlig dag på jobbet bara:

Återstående produktionsbudget minus (timestimat av ny idé gånger timpris) = Inom budgetramen?

DNA splicing: Framtiden idag

Forskare har tydligen lyckats återskapa levande exemplar av den utdöda tasmanska pungvargen genom att injicera musembryon med DNA från bevarade kroppar. Det tycker jag är riktigt fränt. Som Jurassic Park IRL. Det framgår dock inte om det blev en väldigt liten pungvarg. Borde ju rimligtvis ha blivit det, om mamman nu är en mus. Hur som helst, framtiden är idag, och du läser hela artikeln här.

Att få stryk #26

He who ravages what he will tar inte skit från någon. Han äter bara. Nom nom.

Ultimate Alpha Flight

Personligen föredrar jag nog standardvarianten.

Ayn Rand-influenser i Bioshock

Förutom de filosofiska och idella influenser som Bioshock lånat från Ayn Rands böcker så finns det ett helt gäng väldigt konkreta likheter. Vi listar väl upp dem här helt enkelt:

1. Författarinnans namn har använts för att skapa Raptures grundares namn: Ayn Rand - Andrew Ryan.
2. Skurken Fontaines namn är en ordlek på boktiteln The Fountainhead.
3. Den (till en början så) hjälpsamma Atlas namn är taget från boktiteln Atlas Shrugged.
4. Det sägs att ägaren till Bioshocks genmodifieringsstationer Eve's Garden är H. Roark. Huvudperson i The Fountainhead är Howard Roark.

Du har säkert kommit på fler än dessa, så skicka in dem.

Jag läser böcker också

även om det här digitala utrymmet för det mesta kanske inte förmedlar det särskilt tydligt. Hög tid med andra ord för helgens (och den här bloggens första) boktips:

Senast utlästa bok för min del är Ayn Rand's tegelsten The Fountainhead, som jag, villigt och utan att skämmas, erkänner att jag hörde talas om och blev peppad på att läsa först efter att ha spelat klart Bioshock på Xbox360. Jag nöjer mig med att här bara konstatera och helt subjektvt påstå att The Fountainhead, släppt 1943, är en av de mer intressanta och tidlösa böcker jag någonsin läst, och att den och Ayn Rand's egna teorier om objektivism är Bioshock's primära inspirationskälla. Vem säger att det inte är allmänbildande att spela TV-spel nu? Hur som helst, svinbra bok, och i och med att all relevant information om Rand redan finns på Wikipedia så nöjer vi väl oss med att posta den här länken dit. Är nu mitt uppe i Rand's sista verk från 1957, Atlas Shrugged, och om den fortsätter utvecklas på samma sätt som The Fountainhead gjorde så lär jag ha en väldigt trevlig litterär resa framför mig. Pretentiöst? Ja, det har du faktiskt helt rätt i.

Den tid som gått (och varför jag hatar London)

Så, dåligt drag här på sista tiden. Låt mig berätta en liten vardagshistoria som på ett rätt bra sätt illustrerar varför:

04:30 - Zombieaktig uppstigning, dusch, tandborstning, mailkoll, panikpackning, taxi till Arlanda, generisk flygplatsmacka, härsket kaffe och flyg till London. Inga egentliga konstigheter än så länge (därmed inte sagt att det är en helt vanlig dag på jobbet), men det är här som gud (eller någon annan illvillig högre makt) börjar pissa mig rakt i ansiktet. Planen är simpel: Ta tåget, byt till tunnelbana, workshoppa i 8 timmar, ta tunnelbanan, byt till tåg, flyg hem. Rätt smidigt. Dock, som sagt: Piss, rakt i ansiktet. Tåget är 45 minuter försenat, går sönder när vi kommit halvägs, ersättningståget är ett sjuuukt långsamt lokaltåg som stannar precis överallt (Londons förorter är otroligt deprimerade, inte konstigt att alla engelsmän är så fula när de växer upp i den miljön), det är för krångligt att åka tunnelbana från tågets slutstation, tar en taxi istället, fastnar i trafiken. Infrastruktur my ass. Kommer fram till workshoppen 2 timmar efter beräknad start. Mötesrummet är fullt av rymdraketsingenjörer som pratar jättefort med brittisk accent, vi presenterar oss, berättar vad vi gör, möts av frågetecken och jag tror till och med att minst en av dem blir lite arg. Uppenbarligen så har någon inte riktigt lyckats förklara vad det är vi gör. Paus i ansiktspisskavalkaden: Pizza från Domino's (svinbra), mötet går helt ok trots knagglig start och jag får en 10-minuters personlig guidning av en skön samoansk taxichaufför innan jag byter till flygtåget. Väl tillbaka på flygplatsen skvalar det för fullt igen. 20:15-flighten är försenad till 22:50, vilket blir till 00:00, vilket blir till 01:00. Jag antar att jag inte behöver gå in på hur jävla tråkigt man har det när man är själv på en flygplats i 6 timmar? Hur som helst, flyg till Arlanda, taxi hem och välbehövlig sömn efter 25 timmars genomsur vakenhet. Det allra bästa med hela historien? Det var första gången jag var i England.

Från mig, till din desktop

Klicka för wallpaperstorlek.

Vina Pinata 2 (!!!)

Som några (eller många!?) av er vet så älskar jag Viva Pinata (jag använder ordet älska här, om ett spel fyllt av fina färger och gulliga låtsasdjur, så säker är jag i min sexualitet), jag har spenderat bokstavligen hundratals timmar med att odla och avla fram alla möjliga varianter av växter och pinator som går att få fram i det första spelet, och jag har 1000 av 1000 möjliga achievementpoints att visa upp för det. Hur som helst, någon har lyckats läcka några screens från uppföljaren, så som den självutnämnde Pinata-expert jag anser mig vara så kör vi väl en gemensam och väldigt detaljerad genomgång av dem nedan. Låt oss kalla det en workshop.

1) Pingviner!

2) Noshörningar!

3) Kan två markörer innebära kooperativt spelande (multiplayer)? Hoppas!

4) Snö!

That Yellow Bastard wallpaper

Gears of War 2 gameplay

Upptagen med att ta det lugnt

Återkommer när jag tröttnat på att vara utomhus. Tills dess kan du sitta och stirra dig trött på min soldyrkande gamla hund:

3:e varvet av Paranoia Agent

Har för tredje gången börjat kolla på Satoshi Kons TV-serie Paranoia Agent, som parallellt med Samurai Champloo är min personliga animerade favoritserie. Så, varför är då Paranoia Agent sådan het skit att jag inte kan sluta jiddra om den? Den har ju en skitläskig pojke med keps, inlines och ett gyllene basebollträ som slår ihjäl folk till både höger och vänster. Vad mer vill man ha egentligen? En kille som köper prostituerade och fantiserar om att han ligger med sina sexiga samlarfigurer? En levande maskot? En misslyckad självmordstrio? Ja, då har du hittat rätt.


Wallpaper! Klick för stor och så.

Sköna banners

Ingen aning om vad det står eller vad som händer, men jag gillar det.

Iron Sky

http://ironsky.net/

Hej, och sjukt välkommen!

Nya kontoret (och livet!) blev ännu ett snäpp ljusare när min Tokidoki Qee anlände från USA. Superclean! För första gången funderar jag faktiskt på att låta figuren få bo kvar i lådan då den är nästan lika fin som gubben. Annars då? Jo tack, det rullar på fint nu.

Geekporr rekommenderar:

Detonator Orgun. Animen från 1991 alltså (släppt på DVD 2001). Filmen är, i all korthet, en explosionsfylld actiondänga där superrobotvarelsen Orgun kommer till jorden för att 1) varna/skydda mänskligheten från de planetförstörande Evoluders (bra namn!) och 2) skjuta/slå/spränga sönder allt som står i vägen. Mer komplext än så blir det egentligen aldrig, och det är det som Detonator Orgun så bra. Där andra mechafilmer, exempelvis Neon Genesis Evangelion och Rahxephon, börjar starkt men gradvis utvecklas till metafysiska utflykter som jag aldrig orkar förstå mig på så bjuder Detonator Orgun istället på en rak actiontripp där de onda och goda möts i en överdådig rymdbatalj i slutet. Bra skit helt enkelt, och perfekt för oss som gillade (gillar) Transformers, Gobots och Robotech när vi var yngre (nu).

Nova wallpaper

The Dark Knight - Joker poster

CNN's Glenn Beck ang. GTA4

Iron Man, en sorts recension:

1 maj välkommen, istället för att demonstrera åt jag cajun-mat, drog pissoaranekdoter och såg Iron Man. Jag är alltid lite kluven när det kommer till superhjältefilmatiseringar - Jag går alltid och ser dem, det är givet, men tycker allt som oftast, även när de är bra, att de inte är i samma klass som "vanliga" bra filmer. Är du med? Spiderman 2 och Batman Begins till exempel, är ju de bästa superhjältefilmerna hittills, men de är ju inte alls i samma klass som exempelvis Bladerunner och The Matrix (1:an). Svårt att sätta fingret exakt på vad det är som saknas, men något är det. Detta gäller även för Iron Man. Dock, trots denna avsaknad av fan-vad-sjukt-bra-det-är-känsla så är Iron Man en riktigt bra film, faktiskt helt i klass med tidigare nämnda Spiderman och Batman. Filmens fokus är naturligtvis själva rustningen, och även om backstoryn är rätt cheezy så märks det tidigt att Iron Man som karaktär rent visuellt är som klippt och skuren för film. Svinbra. Bra tyngd. Vidare så är Robert Downey Jr. rätt gjuten som en arrogant Tony Stark (men varför är han inte alkoholist i filmen, det är ju en stor del av karaktären i serien?), Jeff Bridges övertygar som Obadaiah Stane och det är kul att de smygintroducerar Tony Starks polare James Rhodes som War Machine. Känns rätt upplagt för en uppföljare. Iron Man vs. War Machine. Jag skulle se den. Om det inte var för GTA4 så skulle jag ta en sväng med demot för Iron Man-spelet nu efter att ha sett filmen, men det får bli någon annan gång. Tack.