Idag har nyheterna - press och TV - talat en hel del om en 17-årig pojkes tvångsomhändertagande efter att ha fastnat i något som medierna valt att kalla för spelberoende. Istället för att ge er min personliga åsikt väljer jag att posta en mailkonversation där ett antal individer - som sannolikt skulle befinna sig i riskzonen om de fortfarande varit tonåringar - spekulerar och tycker till gällande detta. Väldigt tänkvärt och intressant. Vad tycker du?
MAIL 1:
"17-åring tvångsvårdas för dataspelsmissbruk"Länk till artikeln i Hallands Nyheter
"Länsrätten har beslutat att en 17-årig pojke i Falkenberg ska omhändertas för tvångsvård, eftersom hans beroende av dataspel kan jämställas med missbruk. "Han har isolerat sig från omvärlden och skaffat sig en icke acceptabel dygnsrytm", skriver länsrätten."
MAIL 2:
Den här artikeln pratar ju bara om det här specifika fallet och gör inte som många andra artiklar om "spel-missbruk" som mer anspelar på att allt spelande är negativt och enbart skapar en apatiskt och förslappad ungdom. Så aningen mer nyanserat skulle jag säga. Men jag tror ändå att det finns en hög med ungdomar som tittar på lika mycket tv, har lika dålig dygnsrytm och saknar lika mycket vänner i skolan som den här grabben och inte blir omhändertagen med hjälp av LVU. Jag ser ett större problem med att "vuxna" saknar kunskap om dator-spelade och om hur man tar han om en någon som känner sig utanför. Att försöka ta bort dom få vänner och den gnutta av socialt liv som ha har genom att ta bort hans spelande helt är ju det dummaste dom kan göra. Någon borde tipsa hans, och andra föräldrar om parantel control funktionen i steam och wow, samt om frasen "gå och lägg dig ung-jävel, du kan gör va fan du vill, men nu räcker det för i kväll". Dom skulle nog kunna göra det hela så mycket lättare genom att bara försöka hitta en skola där grabben faktiskt inte var så utanför.MAIL 3:
Spekulationer. Men men.
Påpassligt nog så släppte Medierådet igår en rapport som berättade just om WoW, som är riktigt bra (faktiskt) och förklarar hur spelet fungerar ect.Länk till Medierådets rapport.
MAIL 4:
japp det står om det på AB också:Länk till artikeln på Aftonbladet
"Insikten att det är en lagsport som inte kan avbrytas när som helst har också betydelse. För hur skulle det sett ut om Zlatans mamma krävt att han skulle avbryta spelet mitt i en match för att de ska åka och hälsa på mormor?"
MAIL 5:
"Allt fler söker hjälp för dataspelsberoendeLänk till artikeln i SVD.
Sedan 2004 har antalet samtal till Folkhälsoinstitutets stödlinje för spelberoende om dataspel och problem med allt för mycket dataspelande mer än trefaldigats. "Vi har märkt hur problematiken ökar", säger samtalsterapeuten Anna Nyman till SvD.se."
Det måste ju finnas nån slags organisation som värnar om ungdomars hälsa eller nåt som bara spyr ut press-releaser för att smutskasta medierådets rapport? Eller är det enstaka journalister? Det känns ju inte som ett sammanträffande att det dyker upp "nyheter" av den här sorten direkt efter rapporten...
MAIL 6:
alltså, jag vetesjutton hur det funkar. det är nästan lite för påpassligt att beslutet om sjuttonåringen kom dagen efter medierådet presenterade sin rapport.MAIL 7:
nåväl. ska jag vara ärlig så tror jag att de flesta journalister har svalt betet med spelberoende med hull och hår. Jag märkte det i morse när de ringde från DN, de hade supersvårt att förstå vad jag sa (förhoppningsvis inte för att jag var halvsovande och sluddrade). tog mig ca 20 minuter att förklara att det inte går att prata om att vara spelberoende, utan att det är andra problem som finns och som gör att man har svårt att inte spela. Det var ändå en rätt ung tjej som jag pratade med, men hon förstod först inte skillnaden mellan nätpoker och WoW. och jag märker det hela tiden. media får sina panties in a twist så fort något handlar om spel och våld och beroende. Fan till och med när nintendo gick ut och sa att dom bytte ut wrist-strapsen på Wii så tyckte DN att det var värt att köra upp stort, det var ju en skandal och hade jag inte sagt till att det var helt onödigt att göra en skandal-artikel av hade dom gjort det. Eller som när jag blev uppringd av SVT och skulle förklara nått om nån som spelat för mycket. Vilket gick superbra tills jag sa att jag spelade wow själv och killen ifrågasatte hur jag kunde kommentera något om jag själv spelade... (för skam den filmskribent som ser film..?)
Det finns ingen kunskap hos 90% av alla som skriver en rad om det. Och ju mer spektakulärt och gore-igt desto mer lösnummer säljs. Det jag reagerar på i svd-texten är att det känns som FHI och Nyman som uttalar sig inte är riktigt så bekymrade som man får intrycket av när artikeln blåses upp som den gör med ett ord som de som uttalar sig inte vill använda (datorspelsberoende that is) i rubriken...
Det är mina limiterade erfarenheter iaf.
Jag förstår inte riktigt drevet, alltså den bakomliggande orsaken – eller orsakerna – till att slå på stora trumman vad gäller spel(en). Folk blir beroende av allt möjligt, av faktorer som är rätt frikopplade från själva grejen (såtillvida det inte innehåller nikotin, eller andra medicinskt bevisat beroendeframkallande ämnen. Experience points är så vitt jag vet inte att jämställa med just nikotin.)MAIL 8:
Det känns lite som att det här är sista utposten för de – snart, förhoppningsvis, ganska få – människor som inte "fattar" datorer, spel, i förlängningen nya grejer eller uttrycksformer. Man får gäspa sig förbi det, så lägger det sig nog snart, eller i alla fall så fort lite fler människor blivit lite äldre och fått lite mer opinionsbildande befattningar.
I alla fall... Mass Effect?
Det kan ju vara så att nån ringt Folkhälsoinstitutet för att få en kommentar kring 17-åringen och att FHI hasplat ur sig att de får fler samtal om dataspel nuförtiden. Sen att det råkar bli en rubrik som inte har med nånting att göra är väl bara ett utfall av "journalistik"...
Det roliga är att Folkhälsoinstitutet säger att "beteendet" inte uppfyller de existerande kriterierna för beroende! http://www.alna.se/pages/page.asp?ID=43
”Kunskapen om dataspelsberoende är i dag låg. Någon egentlig forskning finns inte, och varken Folkhälsoinstitutet eller stödlinjen vill använda ordet dataspelsberoende när de talar om problemet. Anledningen är att beteendet inte uppfyller de kriterier för ett beroende som finns.”
En bloggare kopplar ihop ökningen av samtal till FHI med den ökade tillgången till datorer i hemmen. Det vore intressant att se om det stämmer.